Fuckit.

(Jo, jag tänker fan göra det ändå.)

Skräpkorgen till brädden full av snytpapper. Linserna tagna ur ögonen långt före läggdags med anledning av rödgråtenhet. Jag distraherar mig med nåt jävla Prison Break och tror det ska fungera, men egentligen bara krocken mellan lite spännande teve och frustration inför svallvågor av tvekan, fysiska verkningar. För sent och antagligen inte rätt, men ändock.

Jag har gjort mig ganska van vid tanken på att jag verkligen inte har någon koll, men ibland måste jag sticka ut hakan i min jävla soppa och säga att jag tror jag vet. Tvekan som följer är bara av vana, den säger inget om vad som är rätt. Ingen och inget säger något om vad som är rätt. Det är lotten man har och det är bara att vänja sig.

Som ett enda ord: Fuckit.