Jag sitter efter ett radikalt ingrepp på mig själv och glor på Idol ensam. Det har jag inte gjort sedan förrförra året eller nåt sånt, det där året då allt varit åt helvete men typ vid denna tid skärpte sig.
Jag har alltså sett på det i år också såklart, men bara i sällskap och inte från början eller särskilt hängivet. Men skaffat mig lite favvisar och snackat med kompisar och varit lite svagt upprörd (skandal att peta Loulou!) à la Eurovision-tider. Och det är bara precis nu, lägligt nog under kvällens schlagertema, som jag känner att jag måste skriva nåt. För den där Kevin alltså. Han är fan nya Darin: Kör på en massa tjej-moves han också, är sådär sjukligt färdigbakad redan från start, och är gulligt fulsnygg. Eller Darin är mer snygg på riktigt, men lite åt det hållet. Och så fick han utmaningen att köra på svenska nyss, och klarade det sjukt bra. Jag vet inte vart jag ska ta vägen om inte han slutar tävlingen som taktisk tvåa, slipper the incredibly bum deal att spela in en skräpskiva över helgen innan julhandeln, och istället får en redig Cheiron-karriär eller motsvarande för tidens anda. Nej precis, det är inte Lars som ska så långt, ej heller J.Palm. Båda dessa lär få sitt i sinom tid ändå, även om jag antagligen inte kommer köpa det (orka Dylan orka rockröst).
(Alice gjorde väl en fin version av min gamla originalkälla till Eurovisionupprördhet Min kärlek (Shirley 4 life – LPH, go to hell), men inte som jag vill ha den. Utan eldshow och ett fett ah-ha! i refrängen får det fan vara.)
– – –
Angående Darin förresten. Känns det inte som ett helvete att man missade att gå på ett Avenyn-ställe och se honom igår, istället för att bli hörselskadad i en grotta? Jag brände ändå pengar nog igår att det skulle gått jämnt upp.
Oh well, nästa gång.
One Response to New regime.