Why bother

Det är faktiskt direkt pinsamt att någon fortfarande låter sig hänföras av utspel från Liam Gallagher. Men SvD har förstås missat detta och sätter hans fjantiga yttranden i stort fokus i dagens kulturdel. på allvar sitter man och reproducerar rockmyt, och försöker få mig att bli rörd av att Gallagher  halverkänner Blur och bytt hatfokus från direkta konkurrenter till dagens ungdom eller whatever:

…när jag ringer honom har han till och med några fina ord att säga om gamla antagonistbandet Blur.

– Om jag ska vara efterklok och jämföra med sopor som Kaiser Chiefs så var Blur otroliga. Beetle­bum var en bra låt.

[…]

Liam Gallagher säger två ord ­väldigt frekvent under intervjun och det är ”fucking” och ”bollocks”. Kanske sa han det redan när han blev utkastad ur skolan som 15-åring. Sedan dess har han varit känd för sitt häftiga humör och som en kännare av piller i alla dess former.

Rockmyten är lam. Beef är lamt. Sitta och gubbgnälla är förvisso fullt tillåtet och jättevanligt och jag gör det själv, men att lyfta fram det i en artikel är fan tragiskt töntigt. Och så naturligtvis det vanliga underliggande Svart vs. Vitt: Tänk er att det skulle vara typ beefen mellan 50 Cent och The Game. Skulle man i Svenskan göra en artikel på att de hatar varandra? Nä sånt håller ju de där rappargrabbarna på med hela tiden som ett spel för gallerierna, och visst, det förekommer såklart (hej east/west-fejden!) – men vad är då inte Liams gubbtrötta poserande? Antingen gnäller han bara för att han vet att han är slut, eller så är det just ett spel. Eller båda.

– Det är inte min typ av musik, det verkar inte som Coldplays fans har kul utan de verkar helt jävla mentalt störda.