Jag sitter och försöker formulera något heltäckande. Det är väldigt nytt för mig, jag har aldrig – jag har aldrig – tagit mig tid, eller lagt ner egen tid, till att göra något så komplett som jag först kan ha föreställt mig. Och nu sitter jag här och måste.
För att det där slappt och långsamt framarbetade ska få ett avslut och en mening. Inte slösa jobbet. Det går inte att släppa en halvfärdig klotter-remix utan en ram. Det behövs något potentiellt fristående att göra helheten med all dess raljerande till något mer än bara hån. Att jag har ett ideal i mitt huvud i form av något som en gång för alla sätter munkavle på idiotargument är inte för att jag faktiskt tror jag ska göra det så, utan för att man behöver en sån sak i huvudet. Och medan jag låter det istället ge mig komplex och få mig att känna det inte är nog så rinner tiden iväg. Aktualiteten i sig är förstås borta sedan länge, men jag siktar just nu på något som kan var med i denna hösts uppenbart kommande våg av ny jävla feministisk debatt (Pittstim, F-ordet m.fl. – oavsett kvalitet, eftersom jag inte läst dem än, är de en nödvändig framfart).
Det jag kommer att hävda blir alltså mer och mer synligt idag än förr – whatever Strömmars bild av insnöade sekterister är, och hur pass mycket det kan tänkas ligga i den, är det andra motherfucking bullar i farten nu. Och jag är väl en bulle jag med.
En till i ugnen.
3 Responses to Det är på följande vis.