Livstecken

Jag ska få middag lagad, den kokar i köket. JOV har snott min nyckel och åkt till Kungälv så bakisdagen får dras ut på och hållas kvar i Links lägenhet. Det är ok, de har här Sex and the city-boxen, skolådan. Vi har att göra.

Mycket åt kaos en gången lördagnatt, ansikten dyker fortfarande upp. Ölen som räcks mig, den andra. Jag har inga pengar inte, men någon tycker jag ska ha en öl ändå. Emo vid staketet, de andra kan dansa så länge, vi har bidness att ta hand om. Sen är väl lite party kvar, men det är väl dags att dra snart? Trött.

Nordstans Kebab-stoppet. En stor pommes tack. Ketchup? Ja.

På vagn, kryssa mellan folket och inse att man kanske är lite fallrisk. Le som om allt är lugnt, jag är inte full nädå. Säga vad man skulle och kryssa tillbaka. Är vi framme snart? Och sen framme och man kan konstatera på morgonen att i säng kom man ju i alla fall. Sen får man betala med timmar framför teven, stirrig, kräkas lite, innan allt är toppen igen.

Nu är det toppen!