Det är förvisso inte helt på riktigt det där att man är onåbar, men det är ju bara värre. Inte nog. Veta vad man saknar. Jag har stått där i fönstret i sovrummet så långt upp och in man kan komma i huset, för att få tre pluppar för att få fram Phaze i mobilen eller blogga en bild på en låda öl.
Få meddelande om telefonsvarare med meddelande, kunna lyssna av men inte ringa upp egentligen, om inte från den fasta som brusar och väsnas och det är vårdish och man har väl hyfs och vill ringa tillbaka men det blir inte ändå och man får skämmas.
Men ändå komma hem till hundra grejer på mail & shit som pockar uppmärksamhet och det är fan trevligt. Helkväll!
– – –
Vi blev ganska jättefulla på kräftskivan, sen åkte alla utom jag och Link hem dan efter och vi blev ensamma. Det hade inte med varandra att göra. Klickenbloggen will tell ya more.