Nog för att jag också lät mig ryckas med och trodde Sverige hade en god chans, men jag är inte så alienerad från mitt Björken-hat att jag inte kan sitta och oerhört skadeglatt skrocka när den enda tolvan som trillar in är från fucking Malta. Inte en enda grann-tolva, haha! För att inte tala om hur nöjd jag är med att Bosnien-Hercegov kammade hem tian av mina landsfränder. Tack Sverige! Nu vet jag att ni förstått och att det ska pumpas Pokusaj i sommar. Den nya L’amour à la française, vad var det jag sa.
Det var roligt att bartendern och två random brudar i baren på Haket, där kalaset sågs på storbild, blev helt oförstående och lätt upprörda när jag påtalade att jag inte hejade på Sverige. Men jag pallar inte såna där nu ska vi vara nation på riktigt och utgå från att alla gillar C.Perrelli. Good lord, det är ju inte fotbolls-EM för herrar än, då har man i alla fall inte skäl att heja på nån annan. Men Yoho hejar förstås på Frankrike av nån anledning ändå. Zidane il a tapé.
Ska jag säga vad det var förresten? Jo förstår ni, jag själv hejade ju ett bra tag på Bengtzing i Sverige. Då sa folk att det inte funkar med klassisk schlager därute. Roligt då att ingen märker att Hero är bra mycket klassisk schlager det också. That’s why jag gillade den med. Och inte de därute. Alltså, you’re living in the past, Marge. Quit living in the past. Och mer leva i forntiden finns inte än att börja gorma om att inte vara med nästa år. Skicka nåt bättre och håll käften sen, det är inte tal om kompisröster som förstör, det är en myt.
Att Ryssland vann är väl ok i sig, uppenbart förvisso att konståkaren gjorde det, men i perspektiv är det fortfarande ett vidare hån mot den fantastiska låt Dima Bilan hade med sig för två år sen. Believe är skräp i jämförelse. Och så kom ju Grekland högt som jag både velat och trott. Turkiet däremot, fan vad rädd jag var att de skulle vinna där i början. Balsamerat lik på så många sätt!
Småskoj: Att Bulgarien gav Tysklands jävla möglåt en tolva! Guuud vad jag skrattade. Att Spaniens låt blev mycket bättre live, framför allt för att dansarna fick dansa loss som på riktigt, fan alltså det var riktigt radikalt att låta snyggbrudar härja och bara flippdansa av typ pur glädje eller whatever. Den kommer också pumpas framöver. Jag var ju ändå imponerad av beatet och tyckte den var skoj, men den kunde ju blivit mer än en ploj. Att svenskar körde exakt samma grej som alla hånade länder som skickat lokala komiker som bidrag, och låter Björn Gustafsson d.y. köra presentationen med nån slags spelad osäkerhet, som ingen därute möjligen kan förstå. Bara 12-till-Sverige funkade som skämt universellt. Smart hörrni. Men vi hade kul såklart.
– – –
Vidare hade jag översättningstenta igår. Jag gjorde åtminstone ett riktigt dåligt fel som inte borde gjorts, och ett som var halvklantigt, men jag tror jag klarat den i alla fall. Men det tror jag ju alltid, verkar det som i retrospekt.
6 Responses to Sug på den, Björkman.