Ja du fattar förstås inte referensen om du inte är från Sundsvall och från någon av de familjer som hänger med mina föräldrar i Matlaget. Men ändå. Det var lite samma känsla som tvingade sig på när vi satt i förmiddags och drack kaffe nästan utomhus.
J-O-V bombade sms på natten i vanlig ordning (vanlig för de nätter då vi inte båda är ute, eller inte på samma fester) men bara när ännu ett kom klockan 10 vaknade jag och kunde läsa. Hon hade varit ute precis hela natten och inte lagt sig än, ville hämta lite kvarlämnade grejer sen Svanen-torsdagen och det fanns spännande info i de andra messen så jag accepterade. Link fick säga vad hon ville, jag ville lätt ha en intressant morgon även till kostnad av extra sömn. Frågade henne ändå såklart för att vara schysst, men jag vet mycket väl när blotta frågan ger ett ja oavsett. Messade tillbaks att kom du bara.
Jag steg upp och gjorde kaffe. J-O-V ringde på, jag öppnade. Hon var som utlovat fortfarande full. Fnittrig som fan. Och så anekdoter från en kväll jag kanske velat vara med på men vafan, skönt att vara hemma faktiskt, det kommer alltid nya. I vilket fall, det är inte så viktigt. Anekdoterna får hon stå för, läs på hennes blogg om hon skriver, jag vill bara skriva om en känsla jag fick.
Link kom upp ur sängen och J-O-V tyckte vi borde sitta ute, men det fick bli en kompromiss för jag orkade fan inte ta på mig andra kläder än söndagsuniform. Fönstret vidöppet i vardagsrummet och varsin kaffe i näven och jag får plötsligt tag i tanken som jagat mig en stund. Som kråkottan!, kändes det. Jag kunde plötsligt definiera det och var tvungen att med en gång ringa hem och fråga pappa när på året det egentligen brukade vara vi drog ut och käkade frukost vid Sticksjön. Det var förvisso inte förrän Kristi himmelsfärd, men det var ju Norrland också. Känslan var lite vårens definitiva ankomst, och det må vara triggat av en J-O-V som hypar hur man kan sitta på morgonen och sola vid järntorget, men jag tror på det nu. Imorgon ska jag skaffa en förortsfrisyr.
Ett par Ray-Bans hade upphittats.
4 Responses to 418 kråkotta