Och glöm inte att se dagens tidigare

Svenska språket klarar ett fritt hängande ”tidigare”. Det du. Syftningen gäller i vilket fall inlägget från inatt och det från alldeles, alldeles nyss. De innehåller ingen vardag, jag bryter ut den idag. Och slår ihop ändå. Vardagens natur utlöste mer seriöst. Jag kommer till det.

Imorgon blir det inte mer kattvaktande, J-O-V kommer hem från skåneland och jag bär mina saker tillbaka till andra sidan spåret. Lika gott. Jag börjar ändå längta hem till vanlig vardag, ska rutinen klara det veckolånga lovet jag har nästa vecka krävs det att jag inte är på en plats där man lever med resväska och känner sig som på semester.

Ja, vi har lov, det är underligt. Universitetet liksom, vuxet? Men det kan behövas, om jag har tur läggs tiden på de tre viktigaste projekten utanför plugg just nu: ny-text-till-välkänt-beat, the .pdf rmx, styra upp en flyttrockad. Alla i förlängningen ledande till större helheter som behöver annat ord än projekt. Det tar vi sen.

Första dörren i J-O-V’s trapphus innehas av någon med namn som en sydstatsrappare. Han kanske kunde hoppa in i UGK nu när Pimp C är död?

Att bo här och inte få dagstidningen varje morgon, utan läsa den i efterhand, ger exempelvis effekten att saker jag kunde ha skrivit om för flera dagar sedan får vänta till idag. Men det kommande är i och för sig något jag tänkt på ett tag.

Det här med bloggande alltså. Vem faaan bryr sig? Ja, läs den, gilla den, tipsa om den. Jag menar inte min. Jag menar inte den specifika. Jag menar alla jävla analyser och artiklar om det. Det är precis som med Phazebook, ja, det är fan samma sak på mer än ett sätt när jag tänker efter.

Helgbilagan Två Dagar i GP hade då med en grej på temat i lördags. Intressant upplagd förvisso, nån skrev i bloggform om blogg som fenomen. Tänk om det fått bli något bra. Istället är det det vanliga jävla dravlet. Snubben går i Nordstan och funderar på hur många av alla han går förbi som har en blogg, eller bloggar, ett ord jag får utslag av när det används i supposedly seriösa sammanhang.

Behandlar industrin, den framväxande, som för mig bara luktar IT-bubbla all over again. Behandlar de som tjänat pengar, Blondiebella, K-Schul, Kenziod, blabla-öre-per-visning. Ger tips för att tjäna the cash själv. Tyst!

Grovindelning i vardagsblogg och ämnesblogg, jaha? Visst, det funkar just nu. Men kom igen, innehållet har aldrig varit det intressanta på riktigt, eller ens särskilt väsentligt, eftersom det just är vad som finns idag. En blogg som koncept har aldrig varit ett innehåll, det är ett f-o-r-m-a-t och ska diskuteras därefter (det är ju därför blogg-till-bok är en vansinnig idé i de flesta fall). Snacka om vad som överhuvudtaget är möjligt i formatet istället. Tillgänglighet, där har vi i alla fall nåt som löst tagits upp. Vem som får skriva och vad och vem som blir läst etc. Och hur det i sin tur kan påverka innehåll. Som att en journalist som skriver i dagspressen men också har en blogg (på tidningen eller själv) kan använda det alternativa utrymmet på ett annat sätt, och vilket sätt det är.

Fan alltså de enda riktigt intressanta sakerna som stod i artikeln var dels det korta och väldigt bloggmässigt (som bloggar ser ut nu) spontana och känslosamma avsnittet om en barn-dör-i-cancer-blogg, och dels det som dök upp vid sidan av, som inte handlade specifikt om bloggar. Till exempel: Blondinbella spelar dum för att det funkar och ger fler läsare. Precis som alla andra ni tror är bimbos. Där har vi nåt intressant. Jag skulle snacka mer om den saken om det inte var dags att sluta nu. Det är ändå off topic.

Vad det var som var precis som Phazen? Jo:

1. Att man snackar bredvid målet precis hela tiden när det diskuteras i press. Eller vafan, att man talar om det offentligt mer än man gör själva grejen. Tiden lagd på att snacka Facebook är längre än den förlorade arbetstiden på egentligt Facebooksurf. Och utbytbart mot bloggläsande och bloggskrivande.

2. Att det är en arena som plötsligt är tillåten för vuxna. Lunar, Helgon, Face, samma sak. Men den senare är tydligen accepterad för vuxna utan att man behöver skämmas. No diss, jag tycker det är bra. Här är bloggläsning och bloggskrivning som fanzine. Läsa eller skriva blogg är helt gångbart att snacka om som 30/40/whateva-åring. Det är det inte med fanzines, men visst finns det rejäla likheter i formaten?

Äh fuck it, nu ska jag plugga eller göra färdigt Knullsoul 102-samlingen.

– – –

Eller det finns förresten en bonusdråplighet att berätta om också (jag skrev den först så oroa dig inte för mitt pluggande, jag ska).

Jag har varit lite osmart och lagt mina badrumsgrejer på lilla toan här hos J-O-V, istället för i badrum-only-badrummet. Mindre plats, men jag föredrog att dels ha det närmare sovrummet, dels på en actual toa, och dels på avstånd från den utsprätta kattsanden i badrummet. Sopa lite? Nä vad menar du?

Anywayz. I handfatet på lilla toan finns ingen stoppgrej där vattnet rinner ner. No biggie. Men inatt när linserna skulle av, och jag skruvar ena locket av linskoppen, gissa vaaad.

Jepp. Locket ner i brunn, och dessutom under den där jävla pinnen! Förstår du hur lång tid det tog mig att få upp skiten? (Ja, precis, lite kortare tid än jag lade ner på att diska den efteråt.) Verktyg: två knivar. Den som ändå haft en fiskekrok med sig ständigt. Men till och med Pingpong-kingens ryssfarsa glömde ju pimpelspöt, så det är väl inget att ens hoppas på. Av någon anledning gick hela processen under ett roat skratt och inte mina vanliga svordomsramsor. Det tog ju faktiskt stopp längre ner, den kunde inte försvinna och sabba hela rörsystemet. Varför sura när man kan nattfnittra?