En runk till offentligheten

Jag vet egentligen inte var jag står angående själva tanken att förbjuda sexistisk reklam. Klassiska argument för båda sidor samsas rätt bra i mitt huvud. Men vad jag verkligen vet är att snacket är både förvirrat och verklighetsfrånvänt. Mina vänner, feminister, snälla. Det går inte smidigt att snacka om man klumpar ihop sexism och sexualisering (”av det offentliga rummet”). Jag trodde det var svenne banan och Spinal Tap som hade svårt att skilja på sex och sexism men det verkar även gälla massor av folk som alla trodde de var skärpta och analyserande.

För det första är det offentliga rummet så fan heller sexualiserat. Det offentliga rummet är i bästa fall trevligt och fint, i värsta fall tråkigt och göteborgsblåsigt. Människor sexualiseras, inte döda objekt (vi räknar bort Berlinmurentanten nu), och verkligen inte abstrakta begrepp som offentlighet. Ingen runkar loss till offentligheten.

Med besserwisserordmärkardelen avklarad: det viktiga var som sagt att skilja på sex och sexism. Ni vet det här, sexism kommer av engelskans sex-med-betydelsen-kön. Könsstereotyper etc. I analogi med rasism. Och precis som med den: positiva eller negativa stereotyper lika fucked. Jag vet mycket väl att åsikterna om anspelan på sex och användning av könsstereotyper i reklam ofta går hand i hand, och lika väl vet jag att anspelan på sex ofta utförs med just stereotyper (kvinna som objekt man som subjekt yada yada). Men det går att prata om dessa saker separat, och vi måste göra det.

Huvudproblemet med förbud mot sexistisk reklam är att det löst som ett helvete att definiera det, inte när en stereotyp förekommer, men när den förstärks och uppmuntras. Ni vet, glimten-i-ögat-invändningen och liknande. Bara för att det är gjort med nån slags humor är det inte säkert att alla kommer uppfatta det. Bara för att nån uppfattar humor är det inte säkert att den var avsiktlig. Beroende på hur en lagtext skulle vara författat är det här mer eller mindre påtagligt som problem. Men huvudproblemet med förbud mot ”sexualisering” är inte samma. Problemet är istället att, stereotypfrågan åsidolagd, överhuvudtaget motivera varför det är fel (och vafan man menar med ”-isering”).

Jag är ganska allvarlig nu. Jag säger inte att det är problemfritt, eller att man inte ska reagera alls på att något säljs med sex som inte har med sex att göra, men fan hörni: Det är ingen som motiverat varför det är fel med andra argument än antingen moralistiska, ovan nämnda klagomål på könsstereotyper, eller att det är fel i sig med kvinnor som objekt. Jag tycker inte att det räcker. Jag kan se dig som objekt och subjekt på samma gång, jag kan känna mig som båda själv och gilla båda delar, och vi kan dessutom skita i att ens fundera på saken. Ge mig istället fler män som objekt också så är vi en bit på väg.

Men. Framför allt tror jag att saken alltid missuppfattats. Det är inte löften om sex som säljer varan med den heta bruden på bilden. Det är snarare precis samma grej som bakom exempelvis Coca-colas standardkoncept att sälja en hel livsstil. Man säljer genom att antyda varan som attribut i en livsstil, där brudar ingår i vissa fall. Eller ännu simplare! En livsstil där man ska vara intresserad av brudarna.

När jag gick i åttan var aktuell H&M-kampanj frontad av Tyra Banks. Jag och en kompis hade hört att det skulle delas ut en massa gratisaffisher på nåt slags kontor, för att stävja att små högstadietöntar som vi skulle sno dem från busskurerna. Vi letade som fan efter gatan där detta skulle ske men hittade aldrig dit, men i vilket fall vet jag att jag var hyfsat engagerad i att få tag i en affisch. Jag vet också att det inte var för att runka loss. Det var en enda fet markering för att visa att här kommer det en riktig kille som vill ha snygga brudar precis som man ska.

Det är vad de säljer med sexigheten. Vi är inte så dumma i huvudet som vi tror vi är, inte en fan tror han får knulla modeller för att han handlar på H&M. Vi är däremot jävligt mycket lamare än vi tror, och söker desperat de där attributen som ska få oss accepterade. Fuck it. Det här skulle ju bara vara en introduktion. Till det viktiga:

När ska vi ta sex på allvar, egentligen? Som drivkraft alltså. Och nu pratar jag inte om nån jävla stum affisch utan den verkliga chansen att få till det. För hur mycket jag än tycker att det är överskattat i sig i reklamsammanhang tänker jag inte låtsas som att det inte har fet påverkan på beteende. Men det handlar ju just om när man står där i till exempel ögonblicket då man precis börjar hångla första gången med någon ny. Det är berusande precis som alkohol: man blir pepp som fan men också dum i huvudet, något hurtigt förenklat. Är man dessutom kär är det ju ännu värre. Jag pratar förresten inte heller, om nånnu skulle tro det, om den där äckliga jävla mossan om kvinnor som fresterskor och män som inkapabla att vara någolunda hyvens inför dessa onda varelser, jag pratar om båda kön alike inför lusten.

Allvarligt, hur kul är det att bara kunna skämta om hur skum man kan bli, hur mycket man får för sig, istället för att bara diskutera det på riktigt. Jävla mellanstadienivå att bara låtsas tycka det är skämmigt, skamligt, och sen lära sig att faktiskt tycka det på riktigt också. Bara otrohet som koncept liksom, om vi hypotetiskt säger att det är hälften/hälften mellan bara-kåt och kär-i-en-annan (jag tippar annars på mer för det förstnämnda), så kan vi ju bara där se hur pass mycket inflytande det har.

Sex taget på allvar, om något, skulle verkligen kunna förändra situationen. För helvete, (hetero)kvinnor vill ha män. Vill dregla över män, och gör det. Men där kan man unna sig att både skoja och mena allvar samtidigt, eller ännu hellre, bara mena allvar och inte skämmas. Fan alltså, vinst nummer ett för män på en förverkligad äkta jämställdhet: möjligheten att kunna göra detsamma. Ett jämställt klimat är inte ett klimat där ingen längre spanar in en förbipasserande bruds ass och kanske till och med kommenterar det gillande för en kompis. Det är ett klimat där man faktiskt kan göra det. Utan att det är skabbigt nånstans. För att kan gå åt båda håll. För att det inte längre är en makthandling.

Lenny Kravitz har tydligen levt i celibat i tre år. Motiverar som så: Jag befinner mig vid en punkt i livet där kvinnorna måste erbjuda något mer. Inte bara en kropp, utan också sinne och själ. Say fucking whaaat!? Det är en helt vansinnig förolämpning mot samtliga kvinnor han haft sex med. Det är ett otvetydigt tecken på en persons indelning i madonna och jävla horfitta värd noll. Det är fan till och med ett otvetydigt tecken på att han inte har höga tankar om sig själv heller. Men framför allt är det är förolämpning mot sex, och precis vad jag pratar om. Sex is soul, jävla dumgubbe. Om man tar det på allvar.

– – –

[Nota bene: Sex taget på allvar är inte Andres Serranos lama runkbilder (som konst betraktat, runkbilder i sig måste ju inte vara så spännande). Det är inte Oh la la, äkta sexscener i Ang Lees nya minsann. Det är inte helgbilaga med orgasmtips. De säljer, precis som reklamen jag nämnde, inget annat än en livstil som perfekt och lyckad. Och stressad out of one’s mind. Fuck dat (hahahaha).]

[Inte heller Fuck For Forest.]

– – –

Liten vidare referens också. Ett exempel på allvar. [update: länken död, Rodeo har stuvat om.]