Bad science, fiction

Ah, bad science. Lika tröttsamt varje gång.

Idag gäller det en TT-producerad artikel som tagit plats i såväl GP som DN där ”det första starka beviset för att kärleksrelationer upprätthålls av kvinnor” påstås ha funnits. DN:s rubrik får mig vilja röka crack, men som vanligt är det inte något fel på empirin i sig utan på framställningen. Slutsatserna är inte bara för långt dragna, utan helt ute och cyklar i en terminologi man bevisligen inte begriper.

Data: Tre miljoner människors telefonkommunikation har kartlagts. Mönster har hittats efter indelning på ålder och kön. Så vad har man faktiskt styrkt? Förenklat något i stil med: 1) Kvinnor lägger mer energi på (telefon)kommunikation än män. 2) Dessas fokus läggs till stor del på en (mans)person. 3) Detta fokus ser dock ut att växla till annan person vid viss en ålder. 4) Män har fokus på motsvarande kvinna under några år, för att sedan sprida engagemanget till flera personer.

Som undersökning för att styrka tidigare forskning på samma tema, hur kommunikationen ser ut i relationer, verkar allt frid och fröjd. Denna bild av ”kvinnors kommunikativa förmåga/intresse” har redan tagits för sann såvitt jag kan uttolka könsrollsdiskursen i allmänhet. Vad det innebär i en vidare mening är dock själva problemet. Forskarna är inte sena med att kalla det bevis på att kärleksrelationer upprätthålls av kvinnor, vilket väl inte behöver vara helt orimligt, men bevisat är det inte av bara dessa data (det kan inte utläsas vilken man som kommuniceras med heller, men att anta att det handlar om make eller motsvarande är faktiskt helt rimligt). Kommunikationen i övriga medier, samt ansikte mot ansikte, behöver adderas för ett säkrare underlag.

Men långt dragna slutsatser är en sak, forskningsrapporter i dagstidningar är alltid ute och pumpar dressinen på det spåret, en nypa salt hjälper mot det mesta. Begreppsförvirringen i att kalla detta för tecken på att människan lever i ett matriarkat är dock skandalös.

”Kvinnors relationer med andra kvinnor, ofta mor-dotter-relationer, är betydligt mer uttalade än mäns relationer med andra män. Det tyder på att människan har en matriarkalisk social organisation, snarare än en patriarkalisk organisation.”

Begrepp som patriarkat och matriarkat handlar om vem som styr, om vem som har makt. Det är förstås populärt i den antifeministiska floran att betrakta varje situation där kvinnor syns mer än män för matriarkat, men det är ovärdigt en forskare att använda begreppet så slappt. Det man undersökt är vem som gör ett arbete, tar ett ansvar eller har ett intresse. Vem som har makten är inte liktydigt med detta, tvärtom kan det rentav tolkas som att män generellt får makt av detta eftersom de inte intresserar sig lika mycket och heller inte behöver utföra arbetet som kvinnor utför åt dem. Så länge de får uppmärksamheten vill säga.

Denna tolkning är välbekant för en feminist, men ovan sammanfattande undersökning är inte något bevis för denna heller. Även den får styrkas med mängden övriga undersökningar på temat. Att jag tills dess hellre definierar makten som den som får mervärdet ur fabriken och inte den som arbetar i den får väl kallas min privata övertygelse.

– – –

Till sist en bonus. Nedan slår antifeminismen knut på sig själv i kommentarsfältet, i sina försök att tvärtom förkasta hela undersökningen för att de anser den vara ca feministisk propaganda. Istället för att mysa över att de fått ”svart på vitt” att kvinnor regerar i hem- och barnområdet, som de brukar tjata om.