Människor som jag kallar antifeminister brukar ogilla denna etikett. Det må vara hänt, och egentligen är begreppet dåligt lämpat för att sättas på en person, då det faktiskt inte kan klassas som en ideologi överhuvudtaget, utan bara innebär tankar och argument som är fientliga mot feminism. Precis som man kunde säga antiliberalt eller antikommunistiskt. En ideologi kan alltså vara antifeministisk eller ha vissa antifeministiska uttryck, oavsett vad ideologins företrädare anser om sakens benämning.
Jämställdister är därför per definition antifeminister, eftersom de uppstått som motreaktion på feminism. Begreppets negativa laddning sker dock på den subjektiva planhalvan: jag kommer som feminist att anse det negativt att vara antifeminist, men den som är jämställdist borde väl snarare känna stolthet av att kallas för det. Precis som att många på vänsterkant använder liberal eller kapitalist som negativt laddat, medan det omvänt borde vara fina etiketter för en som faktiskt är det (även om nuvarande diskurs verkar acceptera “riskkapitalist” som en sak att förfasas över, men det är delvis en annan historia).
Trots det komiskt dubbelnegerande i stil med “Anti-AFA” (“anti-anti-fascistisk aktion”) har jag helt följdriktigt inte heller några problem med att kallas antijämställdist. Inte några riktigt illvilliga tillmälen heller, för den delen, så länge de inte maskerats som argument.