Det går inte att dra det från början. Därtill var det alldeles för genant redan på svensexan (#sexhippa) att berätta, inför de av vännerna som inte hade sån koll, hur jävla rörigt det var mellan mig och Elin, Panam då kallad här, i början. För att inte tala om innan allt mellan oss, som fått henne att tveka.
Du menar från början, men inte från början-början? Själva händelsen? Det går inte att dra det från början. Därtill är minnet svagt återhämtat och sorterat än. Och kommer nog så förbli, då en helg som denna inte bara passerar som andra utan tuggar i sig hela ens kropp och spottar ut något annat. I bästa bemärkelse.
Jag är inte snål. Det finns saker att säga. Om jag skulle börja i slutet. På en soffa mitt emot en annan soffa, med en fru i. Hemkomna och trötta eftersom våra vänner och familjer har knockat oss av glädje och från en sådan tripp tar det tid att tända av. Man kan skoja om twittereliten hur mycket man vill men för oss är det likförbannat bara våra underbara vänner som varit med. Visst, våran dag, men att vi är skälet till varför de var där blir inte vi skälet till hur det var.
Med alla borta igår eftermiddag, med oss väntandes på rummet på skjuts hem och lite städrester att efter, så oerhört påtagligt vad som var festens liv och kollots nerv. Men vi knullade äktenskapligt en stund i väntan och det kändes lite annorlunda faktiskt.
På golvet en stor cirkel av människor, gäster som naturligtvis förstår att det är på gång redan innan vi i mitten av cirkeln möter varandra och inleder dansen som vi snott från en svinbra film (och fortsätter den lite mer fritt pga är amatörer upplärda av några ungerska youtubeklipp). Det här är också början. Det brakar loss, och så brakar några grejer sönder och det brakas iväg på nattabad. Vår rumsnyckel som ligger i en låst bil får ligga kvar över natten då goda vänner och ex skänker sitt rum till oss istället, och har redan dekorerat där medan jag varit i möbellagret ensam och ovetandes svurit över situationen.
Varje timme som gått har gjort intrycken från de tidigare svårare att hålla reda på. Talen som hållts och känslan att det kanske firas vår relation och kärlek men lika mycket oss som individer och inte visste man hur äkta omtyckt man kunde känna sig. Talet man själv håller om att saker inte blir som man tänkt sig, att vi är ett bevis på det – men också på det motsatta eftersom jag alltid vetat att just någon som Elin kommer vara med mig till slut. Att man håller talet på just den festen som faktiskt blir exakt som man föreställt sig.
Och från kyrkan fioler i polsketakt medan vi börjar gå ut, jag kan inte låta bli att röra mig i den rytm jag haft med mig sen barndomen. Bär ringen som man inte måste kämpa för att få på mig, annat än fysiskt med mina ojämntjocka fingrar, eftersom jag inte tvekat en enda sekund. Från kyrkan ett högt och tydligt Ja.
– – –
Hårfotot och dansfilmen av Olle Andersson, kyssbilden av Katrin Rekkedal. Ja, självklart behövdes ett hårfoto, och det ska tilläggas att fellow curly Julia Skott gjorde båda våra uppsättningar.
Mer för den girige finns på #grelstad och i Elins blawg.
Angående namnet Panam har jag nog förklarat en gång, men: det är alltså vidarespinn på Elins gamla love LSM:s smeknamn på Elin – Paris. Panam är alltså slang för staden med samma namn = logiskt = gubblulz. Jag brukar växla mellan det och riktiga namnet beroende på känsla i texten.
One Response to Precis som man tänkt sig