Därför hatar jag Mannen

Den löjeväckande intervjun med Eric Amarillo (sågat i Pillow Talk) var tidigare lågvattenmärket i DN Insidans manlighetstema, möjligen i konkurrens med uppsamlingen av läsarreaktioner. Men inget av detta var förstås direkt från DN:s röst. Amarillo och läsare kan stå för sig själva. Men som helhet – har det inte visat sig vara ett ganska pinsamt spektakel?

I bästa fall av välmening. Men så är det också i välmening man egentligen ser den värsta varianten av sexism, precis som när det kommer till postkoloniala rasistiska idéer. ”Därför gillar vi mannen” är temat i dagens del, ”idag frågar vi elva kvinnor och en man: Vad gillar du mest hos männen?”. Och är det inte ganska mycket som att fråga vad vi gillar hos ”negern”? Mannen är modig/jämställd/annorlunda! Den svarte är en glad och härlig kille med ett väldigt rytmiskt bäcken!

vsg för foto ist för länk pga ej på nätet än. klicka för stor!
vsg för foto ist för länk pga ej på nätet än. klicka för stor!

Det är vemodigt att se Mats Strandberg (som säkert utfrågats som en inkvoterad gay guy som väl måste gilla män?) berätta att han blir lycklig av straighta medvetna män. Så fint svarat på en efterbliven fråga men i sammanhanget ändå slöseri på bra kille. För det går inte att svara något rimligt, om vi ska försöka ha lite allvar i ”mansfrågan”. Vad vill man ens få ut av en sådan fråga. Vilka svar ska vi få? Fundera en stund på detta: En artikelserie där män ska tala om vad de gillar hos kvinnor. För att avgöra hur kvinnor ska vara.

[paus för skräckvision]

Jag kräver inte någon fullständig upplösning av könsroller på en gång, men åtminstone att man kan bruka allvaret att inte hela tiden fråga sig ”vad kvinnor vill ha” för att ta tempen på mannen. ”Kvinnor ger blandade signaler”? Så vad spelar det för roll? Och alla upprörda röster över mäns ihopbuntning i this and that av dålig natur – kan ni inte se hur tema ”Jag Älskar Mannen” är kollektivisering av värsta sort? Oavsett hur man motiverat det. Män vs. Kvinnor är överhuvudtaget den mest långlivade kollektiva ihopbuntningen som existerar.

Alla dessa gånger man försökt förklara för män som proklamerat hur de älskar Kvinnan, men egentligen menat att de tänder på kvinnor (och i ärlighetens namn bara vissa – vilket är okej!), att det är både sexistiskt och självljug. Att jag glömt att tillägga hur samma tendens om Mannen med stort M vore samma sak. Själv hatar jag Kvinnan och Mannen ca lika mycket. De är båda fantasifoster utan plats i ett verkligt samhälle.

Den enda frigörelsen är att sluta våndas över hur man ska vara som man.

This entry was posted in seriöst and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

9 Responses to Därför hatar jag Mannen

  1. Josefine says:

    Jag blir så glad för att du skriver om det här, har ägnat de senaste dygnen åt någon form av ilsken kollaps över de senaste inläggen i DN och Svd. Jag kan verkligen inte förstå att inte fler kommenterar på det?

  2. Fredrik says:

    Hur kan det vara sexism att tända på kvinnor..
    heterosexuella män brukar göra det.

  3. Fredrik: Det är det inte, och inte heller det jag menar. Det är däremot sexistiskt att få för sig att tända på kvinnor = älska alla kvinnor/kvinnan som helhet (vafan det nu är) när det knappast stämmer. Säg att du älskar fitta eller liknande istället, det är ärligare.

    Det är också per definition sexism att göra män och kvinnor väsenskilda på sådant sätt som exemplen ovan visar.

  4. K says:

    Jag älskar fitta <3

  5. K: Amen visst gör man!

  6. Jack says:

    Kan hålla med om att DNs grepp att fråga en massa kvinnor vad de gillar hos män inte känns originellt och är möjligen rätt meningslöst i sammanhanget. Samtidigt är det kanske i princip omöjligt att frigöra en diskussion om mansrollen från vad kvinnor finner attraktivt? Många män vill ju faktiskt veta och skulle det vara så att den nya mansrollen som är under konstruktion inte är attraktiv för en stor mängd kvinnor, tja då kanske man väljer att strunta i den(ja jag vet att jag förenklar, men ändå).

    Gustaf skrev;
    ”Fundera en stund på detta: En artikelserie där män ska tala om vad de gillar hos kvinnor. För att avgöra hur kvinnor ska vara.”

    Skillnaden där är väl att tidigare mansroller anses ha varit ganska skadliga för kvinnor och nu när vi är inne på att uppgradera till en mer modern man så vill man möjligen göra honom lite mer kvinnovänlig och funktionell i ett modernt samhälle. Och det enda sättet att säkerställa att man är på rätt spår blir då kanske att är att fråga ”användarna” dvs kvinnorna.

  7. Nå, så länge man inte låtsas som om det är en frigörelse får det väl vara hänt att rollen pratas om utifrån andras (kvinnors) önskan. Käppar i hjulet sätts dock likväl i form av saker som 1. olikheter hos kvinnor vad de vill (duh), samt 2. inte alla män vill ha kvinnors gunst. Osv.

    Hela problemet är ju uppdelningen i en tvåpolig skala. Jag anser att den måste väck och skriver därefter.

  8. Jack says:

    Gustav skrev;
    ”Nå, så länge man inte låtsas som om det är en frigörelse får det väl vara hänt att rollen pratas om utifrån andras (kvinnors) önskan. Käppar i hjulet sätts dock likväl i form av saker som 1. olikheter hos kvinnor vad de vill (duh), samt 2. inte alla män vill ha kvinnors gunst. Osv.”

    Håller väl egentligen med. Problemet är ju bara att alla diskussioner kring manlighet och männens problem blir så ytliga och förenklade att DNs tilltag är helt i linje med vad jag förväntar mig. Ytterligare exempel på ytlighet (och falsk frigörelse månne?) är denna artikel i samma serie http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/mannen-gor-sig-till-sexobjekt#article-readers

    Citat från artikeln;

    ”Vad händer med mansrollen när världens bästa fotbollsspelare poserar halvnakna? Det öppnar möjlig­heterna för unga killar att själva välja på vilket sätt de vill vara manliga, menar forskaren Philip Warkander.”

    Enligt artikeln öppnar Zlatanbilderna en ”bred dörr” för unga killar i bl a förorternas miljonprogram. (man kan ju undra hur många unga killar som tillfrågats om hur bred den där dörren egentligen känns)

    En bred dörr att kliva rakt in igenom om man råkar vara 1.94, bestå av 93 kg muskler,ha noll procents underhudsfett och tjäna 110 miljoner kronor om året. En frigörelse som nu gör det möjligt för vilken kille som helst att skaffa personligt tränare och mejsla fram exakt den kropp han vill för att känna sig manlig. Frigörelse?nja Nyhet? Not so much. Bara, muskulösa överkroppar sågs väl som hyfsat sexigt även på åttio å nittiotalet, eller…

    Det sägs väl ibland att diskussioner har börjat öppna upp sig kring manlighet och de förväntningar som finns på män. Jag känner dock mest att det egentligen inte händer något. Dingo Dingo gänget förordrar långa kramkalas män emellan för att råda bot på ensamhet, depression, brist på närhet etc. DN frågar kvinnorna, ”vad vill ni ha?” och hoppas att det kanske ska hjälpa någon. Bli som Zlatan!, tipsar äldre modekunniga män de yngre killarna. Och så vidare.

    Enda förklaringen till störtfloden av ytliga analyser kring manlighet jag kan komma på är att många innerst inne ändå anser att män egentligen, när det väl kommer till kritan, inte har några verkliga problem. Okej, kanske lite cynisk tolkning, men det känns så ibland…

  9. Nike says:

    ”Kvinnor ger blandade signaler.”

    Äh, ja?

    Ser man på kvinnor som grupp… så… är det kanske ganska troligt att alla inte tycker om samma sak.

    Vill de verkligen ändra på det? Och HUR, i så fall? Ska alla kvinnor (i Sverige? i världen?) hålla stormöte och bestämma om det är testosteronstinna machomän eller mysmjuka pappor de gillar? Or what?

    (Jo, jag inser att de antagligen menar att enskilda individer ofta ger blandade signaler. Men det får man väl ta mig tusan också acceptera; människan är en rätt ombytlig varelse. Ibland blir man liksom sugen på vanlijglass fastän man vanligtvis gillar chokladglass bättre. Och det är väl lugnt så länge man inte lovat chokladglassen något.)

Comments are closed.