Detta stycke alltså!
Det är ju djupt problematiskt att som Martin, med Pär Ström och fler, vilja jämställa mäns och kvinnors våldsutsatthet. (Om denna rörelse kan sägas att dess känslighet rörande vad som ska klassas som våld ganska vida öveträffar Slagen dams definitioner, vågar jag påstå – ändå har ingen klagat på att det skulle vara “bagateller” man mäte. Men: Det är ju i kraft av att det “lilla” våldet sitter ihop med ett grövre våld mot kvinnor, och att detta våld löper över arenor som hemmet, arbetslivet och det offentliga rummet, och inefattar hotelser, fysiskt och sexuellt våld, som gör det relevant att ringa in också det våld som inte ter sig som så kroppsligen allvarligt/grovt när kvinnors våldsutsatthet diskuteras.)
Från Jenny W. om lättkränkthet och tex en slagen man och en dumflabbande annan man. Är det inte genialiskt? Precis som när det gäller samtyckeskrav i våldtäktslagstiftning är ju en gedigen förståelse för vad våld är och hur nivåer samverkar egentligen EXAKT det som krävs för att vår behandling ska vara könsneutral även i praktiken, som ju jämställdisterna ofta ropar på med vissa poänger.
Oavsett om man kan jämställa mäns våld mot kvinnor och det omvända eller inte, som samhällsproblem eller enskilt problem, så är ett våldsbegrepp som inte förutsätter den fysiskt starkes övertag den enda chansen för att jämställa åtminstone bedömningen. Implicit utgår våldtäktslagstiftning från en penetrerande gärningsman (“handling jämförbar med samlag” liksom), och vad misshandelsrelationer döms efter är en i lagtext explicit kvinnlig offerroll (kvinnofrid!).
Den vida definitionen av våld i Slagen dam gör förvisso tydligt den kollektiva erfarenheten* av våld för gruppen kvinnor – men den löser också problemet med ordlösheten för en man som misshandlas av en kvinna. Bättre än all världens Dingo Dingo, och inte fan är det gnäll någonstans.
– – –
* Obs att detta EJ innebär att alla kvinnor delar den. Mvh/Vän av ordning och förekommare av alla idiotmissuppfattningar av vad en kollektiv analys är.