Män som smakar som kofta

“Tänkte ni på att inga män fått sina sexliv diskut/dissekerade hos tredjepart ang. #prataomdet trots att vi också skrivit några stycken?“

…skrev jag på Twitter i samband med tex Johan Wennströms inlägg som gjorde argument av Johannas och Agnes personliga texter. Eftersom jag samma dag upptäckt att Pelle Billing skrivit om min och Anders Kilanders Insidan-texter kunde man ju tro att jag ljuger eller klantar mig där, men å nej:

Jo, jag tyckte det var olustigt framför allt hur den där Kramer-typen bloggade om min text* och kunde kanske dra igång ett kränktmaskineri. Det sket jag i eftersom de väl har rätt att skriva vafan de vill och särskilt för #prataomdet:s skull tycker jag berättelserna får stå för sig och själva meningen är att vi och alla andra ska göra vår egen matte. Det hade kanske varit annorlunda om det publicerats i Expressen Kultur**. Men det finns fortfarande en enorm skillnad i hur fallets män och fallets kvinnor görs exempel av som jag i min tur tar mig rätten att poängtera och kritisera.

För exemplens kvinnor gäller att deras sexualitet och/eller deras val bedöms och analyseras. Den ena har visat riskbeteende, den andra är gott exempel och ansvarstagande. Lukten av hora/madonna fyller rummet som stekos. För exemplens män gäller att kvinnorna som är bifigurers sexualitet och/eller val bedöms och männen, ja, vi är tydligen offer för detta! För det kan väl inte vi veta? Ihop med stekoset tillagar vi en saftig offerkofta, nyslaktat lamm – varsågoda!

Medan Johannas vågade Teppanyakihäll ifrågasätts och Agnes avhållsamhet prisas verkar inte män ha någon egen handlingsförmåga alls. Vi är visst bara offer för de nycker som kvinnor utsätter oss för. Naturligtvis var det också på den grunden som jag kände äcklig smak i munnen, den där offerkoftan är inte för mig. Det hela är mycket märkligt men sätter också fingret på en viktig skavande punkt. För det är tyvärr fullt logiskt att mäns sexualitet generellt kan demoniseras (eller snarare ses som djurisk och oundviklig) och samtidigt slippa granskning. Det är ju till och med just för att den ses som oundviklig och djurisk som man tar den för given. Det är tydligen de vi ligger med som ska ansvara för att blockera vår “dåliga impulskontroll” tydligt nog. Tragiskt lika utgångspunkter för allt från mansaktivister till antifeminismer och de mest biologistiska pseudofeminister.

Som om jag inte kunde se skillnad på en kåt person och en ointresserad.

– – –

Agnes har även kommenterat detta bruk – inte bara från “motståndarsidan” utan även #prataomdet-entusiaster. Där görs också tydligt att man gärna hellre slänger in det hela i en heteronormativ övergreppsmatris än att reflektera över det viktigare innehållet att avstå alkohol för att inte driva på dåliga beslut själv. “Det är inte missbruksproblem jag skriver om och jag har aldrig haft avsikten att skada mig själv. Men jag har gjort det ändå. Det har andra också gjort.”

– – –

* Se gårdagens inlägg, med fördel klickas taggen “#prataomdet” nedan.

** Där Agnes inte fick nån replik heller, i och för sig.