Det är lite intressant hur jag från mitt håll kör någon form av omvänd syn på fusk än den som Dagens Arena förtjänstfullt skriver om. Alltså att jag inte tror på bidragsfuskets utbredning, men tvärtom nickar igenkännande – helt utan riktiga bevis – när bokföringsmyglaren hävdar att hela branschen ser ut så. Jag odlar också en misstänksamhet.
Jag tror att det här är saker som samverkar. Den gemene man som ser snett på en misstänkt lat granne kan lika gärna se snett på krogbranschen, en misstänksamhet mot fusk smittar. Bonuskåta direktörer, skattefuskande närbutiks-, frisersalongs- och kroginnehavare, de “sjuka” sjuka – det är samma (van)föreställda massa av pack i en pessimisthjärna. Packet som växer sig stort att sedan inkludera “våldet i samhället”: Rånare, mördare och allmänt allt hemskare klimat, som även där är mot alla bevis.
Tillbaka till mig. Är jag inte bättre? You tell me. Jag tror visserligen inte att det är någon lathet eller roffarmentalitet som får krögare att köra svart, utan att det som de ertappade säger är nödvändigt för att gå runt. Överetableringen, och typ alla människors dröm att öppna ett litet mysigt eget café i stan, är boven jag hittar när jag tänker med kallt huvud. Med kallt huvud tror jag inte heller att man ska blåsa i basunen för mycket av jämförelsen “5% varit hemma fast de inte var sjuka medan 60% gått till jobbet trots sjukdom” och börja kalla det hög arbetsmoral. I själva verket är det nog inte svårare än att man inte har råd att vara sjuk. Bidrag är inte lön och karensdag är definitivt varken lön eller bidrag (fler av dessa? är ni inte kloka?!!!111). Det hindrar mig dock inte att säga AHA! vi jobbar visst flitigt! eller: kolla snett ibland när jag är ute och tänka att fy fan här fuskas det nog på krogen.
Sant är naturligtvis att skattefel handlar om riktigt absurt mycket mer pengar än dito fel i sjuksammanhang. I klarspråk lika mycket borta i skatt som hela sjukskrivningskostnaden*. Där, ihop med att svarta pengar i omlopp naturligtvis kan ha att göra med ännu mer sammhällsfarlig verksamhet, finns alla skäl man behöver för att “välja sida” om man vill ställa fusksyn mot fusksyn. För mig räcker det dock att bara vara lite vanligt solidarisk med sjukskrivna och vad som händer med skattefelen bryr jag mig mindre om. Någonstans måste jag ändå tro på vad som är rimligt att någon vill. Artikelns exepel Zakia säger “aldrig mera socialbidrag” och jag säger detsamma efter bara två korta stödmånader i mitt liv. Man vill inte det. Och det är fan inte lätt att få heller.
– – –
* Även källan där reserverar sig för elementet av gissning, men det är ju ändå guess vs. guess så ändå rättvist på ett sätt.