Sociala medier och bibliotek: The Beef

Jonas Thentes krönika som berörde det – som sagt – legendariska trängselmötet “Sociala medier och bibliotek” på bokmässan verkar ha upprört de flesta bibliotekarier. Nå, bland de jag har koll på i olika nätsammanhang åtminstone. Själv nickade jag istället igenkännande, så vad är mitt problem?

Jag tror förstås inte att biblioteken kommer gallra ut böcker och byta mot Facebook istället, men det gjorde väl inte Thente heller utan använde bara en hård retorik för att peka på en motsättning som faktiskt finns. Anledningen till att de nätnärvarande bibliotekarierna inte ser denna är att de, vi, är just nätnärvarande nog att veta hur vi ska använda internet.

Vi kan prata om sociala medier och dess eventuella förtjänster som självklarheter som gör att det ändå utåt sett känns antingen internt eller irrelevant för en standardointresserad.  Överanvända termer bidrar till detta, därför är sociala medier problematiskt  som begrepp hur gärna man än vill använda det på ett bredare än Facebook-sätt. Det gäller både bibliotekarier och vilka som helst som lever på nätet till stor del. Thente har alltså varken rätt eller fel, hans bild av “hur det är” må vara för grovt tillyxad och för många osann, men jag tror den överensstämmer med en känsla av biblioteket och bibliotekarier som existerar brett. Och då har man ändå gjort fel nånstans.

Eller rätt, vad vet jag, det kan ju hända att nätet blir lika självklart för alla snart men som jag har sett i generationen runt mig och yngre än mig är det väl optimistiskt att tro. Internet och hur det används och vad det är angår alla, men alla bryr sig inte för det. Utmaningen är väl att göra internets olika nya eller gamla vägar relevanta för en användare, besökare, kund, whatever som tidigare inte brydde sig.

– – –

Update: Det kan vara bra att kolla igenom Högskolan i Borås sammanfattning av seminariet, så att det i fortsättningen skiljs lättare på vad som sades där och vad Thente skrev exempelvis. Där finns även ett väldigt bra exempel på lyckad användning som faktiskt når ut till något fler än näträvarna.

This entry was posted in seriöst and tagged , , , . Bookmark the permalink.

12 Responses to Sociala medier och bibliotek: The Beef

  1. Anna-Stina says:

    Det sista du skriver “Utmaningen är väl att göra internets olika nya eller gamla vägar relevanta för en användare, besökare, kund, whatever som tidigare inte brydde sig.” är ju precis vårt uppdrag. Om vi inte uppfattas så idag så beror det kanske till viss del på att vi ännu inte är så bra på att använda de sociala medierna, vilket du också implicit antyder.

    Om jag förstår dig rätt så är vår (bibliotekariers) retorik i de sociala medierna sådan att andra förleds att tro att vi kastar ut böckerna? Men det räcker ju att besöka ett folkbibliotek (vilket som helst) för att se att så inte är fallet. Det leder ju alltså fel att utifrån en liten grupp nätentusiastiska biblioteksanställda dra slutsater om hela bibliotekssverige.
    Helt parentetiskt, är faktiskt den person som ersatte mig i paneldiskussionen en av de bästa bibliotekarier jag vet, vad gäller arbete med läsutveckling hos skolbarn.

    Är det så att man hör det man vill höra? (Och eftersom jag inte var där vet jag ju egentligen inte vad som sades.)

  2. Haha, jo nog hör jag ofta vad jag vill höra.

    Jag tror inte nödvändigtvis att det är vår retoriks fel – särskilt inte då den mesta diskussionen väl förs ganska internt – och många olika sektorer står för samma och mer utåtriktad hype av sociala medier.

    Faktiskt tror jag också vi har mer nytta av sociala medier internt, för nätverkande och annat utbyte än de flesta folkbiblioteks användare har nytta av de vanliga uttrycken (Facebooksidan exempelvis). Det är bra att nå ut i en ny kanal, men det är en liten del av de man vill nå som kommer lyssna där. Även om varenda kotte har Facebook-konto kommer bara en bråkdel klicka “like” på bibblan, och de flesta som ändå gjort det hade man nog nått i alla fall.

  3. Siska says:

    Jag håller med dig i att sociala medier kan vara otroligt nyttigt internt, för att få bibliotekspersonalen mer bekväm med tekniken m.m. Men jag tycker du har fel i att man enbart når de som redan kommer till biblioteket.

    Anledningen till att jag som bibliotekarie använde sociala medier i mitt arbete handlade dels om att lära mig det bättre och omvärldsbevaka och dels om att det var helt jävla omöjligt att visa upp vad som finns på biblioteket på kommunens hemsida. den är stram minst sagt. att starta en blogg och en facebooksida för biblioteket var därför en genväg för att kunna lägga ut information om program, läsfrämjande arbete, få låntagarna att höra av sig med inköpsförslag m.m. Och det funkade! Och vi fick nya besökare som inte varit på biblioteket mer än någon gång. Självklart nådde inte vi de som aldrig någonsin skulle kunna tänka sig att gå till biblioteket men vi nådde dom som glömt bort att vi fanns.

  4. Lite orättvist förstås att jämföra med kommunens hemsida som ju är ett riktigt härke. Men det jag menar är mest att det är ett absolut plus och för många bibliotek väldigt betydande med sociala medier. Men jag har svårt att se det som något riktigt avgörande åtminstone när det kommer till att nå användare, nya som gamla.

    Vi befinner oss också i storstadsmiljö nu, där användarna är helt andra än de är i en liten ort. Själv jobbar jag dock i något liknande, för mina användare lovar jag att kontakten via sociala medier är närmast obefintlig. För ett litet bibliotek måste det rimligen vara viktigare att ha något att nå ut med än att ha vägar att nå ut.

  5. Siska says:

    Men vad är riktigt avgörande förutom öppettider och innehåll (och där finns det vad jag sett absolut ingen konkurrensmellan det och social medier)? Bibliotekets metoder för att marknadsföra sig har i år bestått i att skicka ut egengjorde (och fula) affischer till närmaste skolor och äldreboende samt att skicka in till gratisguiden i lokala dagstidningen, detta i enormt ett mediebrus. Nu kan man dessutom ha en fansida där man skriver vad som händer. Det ena utesluter ju inte det andra. Det är dessutom väldigt lite tid som går åt till att använda social medier. Det är inga gamlingar som blir utan boken kommer-lådor eller förskoleklasser som blir utan bokprat bara för att biblioteket finns på facebook. när vi kollade på det räknade vi med att det tog 2 timmar i veckan på två personer. Och då hade vi en blogg också. sen håller jag inte med dig om att det inte betyder något för användarna. min teori är att användningen av sociala medier gör den vanliga bibliotekarien mer van vid datorer och det är verkligen till nytta för användaren.

    hur menar du att användarna är annorlunda i en storstad än på en liten ort?

  6. Siska says:

    det där var ju en orgie av syftningsfel och grammatikfel från min sida…

  7. Jag tror absolut att det gör ovana mer vana, att det är snyggare och smidigare kommunikation och att det inte nödvändigtvis är så tidskrävande. Jag är ju mer än lovligt såld på internetkommunikation som det är. Men jag upplever verkligen att det förekommer en närmast evangelistisk bild av sociala medier som nån sorts räddning för bibliotek. Inte från någon särskild enskild person, men för att alla pratar om det så mycket – se bara på hur många som kom och inte kom in på seminariet. Antingen lever sociala medier i bibliotek upp till den hypen eller så gör den inte, och jag tror ju att det är … lite olika. Beroende på var och hur och vem.

    Vad gäller det som skiljer ut i en storstad är helt enkelt högre densitet av digitalt världsvana användare. De finns naturligtvis på mindre orter och ibland i hög utsträckning, men på en 20000-invånarort eller lilla filialen är det ju mest en bonus med ambitiösa nätvana bibliotekarier, som kommer uppskattas främst av ett fåtal användare.

    Dock kan det förstås få genomslag med tex en bra blogg långt utanför ens vanliga lånekrets – det är ju du själv ett gott exempel på.

  8. Siska says:

    Jag håller helt med dig om det evangeliska. Det är ett fruktansvärt tjat. Cheferna har fattat att det är något nytt och hippt och GRATIS. Sen så är det ju gratis med det “lilla” minuset att en kommunal institution använder sig av en kommersiell plattform, där hade verkligen Fleischer en poäng.

    Där håller jag också med dig. Men samtidigt är det nog där det finns störst behov av att bibliotekarierna är datorvana så de kan hjälpa till att överbrygga den digitala klyftan. Där och i de utsatta förorterna där människor inte har datorer hemma och måste fylla i väldigt många digitala blanketter.

    jag bockar och bugar för det sista.

  9. haha, jag tycker vi enas om att det är chefernas fel!

  10. Siska says:

    det är alltid chefernas fel

  11. Pingback: Om bibliotek och sociala medier på Bokmässan idag « BiblioBuster

  12. Pingback: Thentedebatten och digitala klyftor | Cecilias tankar

Comments are closed.