Gör valet svårt, del II: Undertowed

Rödgröna påhejare får ursäkta, men det blev facepalm häromdagen då Jonas Gardell skrev i Expressen om Mona-mobbing. Det blev liksom stolpe ut där. Att ryta kvinnohat är nämligen varken effektivt eller helt sant. Ironiskt nog dock ineffektivt av samma skäl som det är delvis sant. Väljare reagerar som: OMG Sahlin och rödgröna går på hormonstigen!

Låt mig säga såhär: valbevakningen tycks gynna alliansen även i mina ögon. Att Mona Sahlin är landets första reella statsministerkandidat som är kvinna har också med den saken att göra. Dock ej av hat, men av subtila fördomar – vilka spelar ihop med den allmänna kompetens- och plånboksfixerade valrörelsen från allianshåll och medias frekventa sportjournalistik till valbevakning. Med fokus på allt annat än ideologi.

Reinfeldt både framstår och beskrivs som en trygg, lugn landsfader i ett samhäller där arketypen för ledare är en man. Det är inte så konstigt att undersökningar som ställer helt sjuka och irrelevanta frågor som mer hör hemma på en arbetsintervju kommer att gynna någon med sådan image. Vem kan vara stark ledare i EU:s ögon, vem har kompetens? Det är skitfrågor. Närmast odemokratiska och sökande en upplyst despot.

Vilken politik vill du ha? Det är den enda frågan som är viktig. De rödgröna missgynnas just nu av att den frågan petas undan i den breda valbevakningen. Delvis för att Sahlin är kvinna. Men mest för att ledaren tycks stå för allt, och ”allt” stå för någon form av hantverksliknande politik.