Precis som med det jag sa angående Vilks har Världskulturmuseets tramsbeslut att vägra visa Elisabeth Ohlsson Wallins bilder ”oemotsagda”* inte med Yttrandefriheten™ att göra. Det är ett idiotiskt beslut, ett fegt beslut, det nya Scène D’amour-klaveret, men: Det finns inget i vår yttrandefrihet eller i idén om yttrandefrihet som garanterar någon enskild konstnär rätten att ställa ut på största museet som kan skakas fram.
I’m just sayin, för att slippa det där tramset om att Vilks motiv skulle påverka mig. Elisabeth Ohlsson Walllin är liksom right up my alley annars. Saken är ändå densamma: Ett problem för möjligheterna att använda yttrandefrihet? Ja. Ett hot mot Yttrandefriheten™? Hell naw. Sparka gärna de ansvariga men kalla det inte yttrandefrihetsfråga.
Det förvånar mig inte det minsta att Sturmark lyfter svärdet (pennan?) i denna sak.
One Response to Again with the schmyttrandefrihet