Felet med kritikkritiken i Nöjesguiden #4

Eller, ”min kritik av kritiken av kritiken”:

Tron att sågning och häckel är synonymt med kritik.

Suck.

Lyssna, kompis, jag gillar en god sågning. Javisst. Jag skrattar gärna åt sådana och jag tycker också att modebevakning kunde behöva lite färre ja-sägare och mer kritik. Jag vill minnas att jag faktiskt höll med CRB om den saken för länge sen. Men har ni alla gått och blivit CRB nu? Jag trodde till och med hans tid var förbi. Att såga är inte nån mer äkta kritik, att tro det är direkt infantilt. Fan vad ballt, jag sa nåt väldigt hårt nu, det måste vara äkta. För mig låter det som önskas som en mardrömskorsning av bistra härdade gubbveteraner och unga överironiska tvångshäcklare. Cheap stuff, sånt som jag sitter och förlustar mig med exakt denna stund.

Sandra Nelsons helsida om den förhatiska peppen hade varit en ok bagatell om det varit över på en kortkrönika, men som tema för numret? Efterlysa högt i tak, roliga skribenter, modiga skribenter – det är allt gott och väl! Men det går inte att säga att någon måste ta ansvar för att säga vad som är rätt att bära i vår, vad som ska aktas för genom konsumentupplysande sågningar, samtidigt som man motsätter sig pöbelkrav på objektivitet. Man kan inte be någon våga såga utan att visst inta en poserad objektiv ställning. Det är ju kritikerns dilemma.

Tack och lov räddar Nicholas Ringskog Ferrada-Noli tidningens heder med en faktiskt briljant text om musikkritik som till och med för en kulturrevolverbärare som jag pekar på relevansen i kvalitetsbegreppet. Det är den texten som får ihop dilemmat jag nyss beskrev, medan övriga skribenter inte ens fattat att något dilemma finns. Dessutom är han vanligen bland de mest lysande exempel på hur det är förkrossande relevant även att ”bara” skriva om det som är bra. Urvalet, bortvalet – där har du din negativa kritik.

Glädjen är förstås därför också väldigt stor över att samme person får skriva om YELAWOLF.

Yelawolf – Pop The Trunk from Motion Family on Vimeo.

– – –

Också, under bältet, men that’s what you asked 4: När man placerar sin egen skribent som nummer 5 i kritikertopplistan kan det vara bra att inte stoltsera med ett ”representativt citat” som bevisligen innehåller en rejäl missbedömning. Malou må vara mitt och Sandra Nelsons gemensamma hatobjekt, och jag vill minnas att jag skrattade åt svadan om kärringen, men inte fan är hon på väg att fasas ut från TV4 när hon faktiskt frontar valbevakningen (vanvettigt beslut, men just därför desto större bevis på hennes status och felet här).