Dagens medieilska (eller Fear factory)

En härlig morgon är det när man först läser Metro på vägen till jobbet och blir sur och sen läser GP på jobbet och blir ännu mer sur. Jag menar förstås ”härlig” helt utan sarkasm eftersom jag älskar en bra tease-4-blog. Det här då:

Metro vill att jag ska uppröras över att straffen inte är hårda nog på våldtäkt mot barn. Visst, om så vore, men det saknas en stor pusselbit i artikeln (hittar inte webbversion men en pdf av hela tidningen finns ute, se sid. 2). ”Våldtar barn – slipper fängelse” lyder rubriken, och deras möjliga förklaringar till detta är främst psykisk sjukdom eller ung ålder hos gärningsmännen. Vad som inte nämns överhuvudtaget är hur lagen faktiskt ser ut, vilket ändå definitivt kan ha del i saken. Jag säger alltså inte att det här skulle gälla i samtliga fall, eller att det inte ändå är fråga om övergrepp, men vi har en problematisk lag i och med att allt sex med någon under 15 för den som är äldre än så klassas som våldtäkt. Det är också en ny lag och praxis är inte helt självklar vilket gör det ännu mer viktigt att behandla oavsett vad man tycker om straffsituationen.

Förespråkarna av automatisk våldtäktsrubricering bör tas på så stort allvar att detta nämns som en faktor och motståndarna av rubriceringen bör tas på samma allvar och få veta om situationen är en möjlig effekt av lagen. Jag tycker lagens utformning är oerhört problematisk men inte nödvändigtvis helt feltänkt om den kan tillämpas rimligt (kom ihåg att jag är för en bred definition av våldtäkt) och då är det väldigt viktigt att det fortsätter vara uttryckt hur det faktiskt ser ut. Åtminstone ska artiklar som målar upp ett rättsväsende som tycker det är en småsak med våldtäkt på barn, unga nog att ha mjukisdjuren som figurerar på artikelns bild, dra åt helvete. Problemet med våldtäktsdomar har alltid varit att brottet är svårt att utreda i sig och inte att straffen är för låga (kom även ihåg att jag är emot straffhets).

Liknande skrämselproblem är mitt skäl till surhet i dagens GP. Peter Lenken, som jag vanligen har respekt för, skriver i anslutning till en artikel om mordet i Länsmansgården (inte heller på nätet wtf! länkar om den dyker upp) att alltför många bär kniv. Han menar först att de som har på sig en kniv för sin egen trygghet är helt wack ute eftersom det bidrar till en beväpningsspiral och snarare otrygghet. Det är såklart sant och ett ganska enkelt samband – finns kniv dras kniv oftare – men när han sedan emotsätter sig BRÅ:s undersökningar som visat att våld bland ungdomar inte alls ökar, med hänvisning till ett luddigt påstående att vem som helst ju kan se hur det ser ut, gör han precis samma sak själv! Statistiken ljuger, samhället är farligt! Det har jag sett själv typ. Det är ett uttalande som får folk att stoppa på sig en kniv. För i helvete, Lenken, when motherfuckers get scared, that’s when motherfuckers get knivade på gatan. Jag menar inte att man ska säga att allt är väl, men känsloargument är inte vetenskap och otrygghet som otrygghet, så mata inte den skiten.

This entry was posted in seriöst, vardag and tagged , . Bookmark the permalink.

3 Responses to Dagens medieilska (eller Fear factory)

  1. Veronique says:

    Just nu har jag ”Veronique tipsar” på min blogg! Ta en titt och se om du hittar något användbart :)

  2. Hear, hear! Väl formulerat och en god analys av det mänskliga psyket…

  3. Genderrorist: Tack!

    Veronique: Lycka till med det.

Comments are closed.