Alltså Maud Olofsson har ju rätt i att kvinnor i politiken råkar ut för värre bashing än män. På ett sätt, och i vissa fall. Men att kritiken mot henne under finanskrisen, hur puckad den än varit bitvis, har knappast varit hårdare för att hon är kvinna.
Dumjävlarna som börjar härja om klimakteriet redan vid andra kommentar på Olofssons debattartikel visar, precis som Anna Hjalmarsson skriver på Twitter att kvinnor förlöjligas och förminskas med hänvisning till kön, men det är helt enkelt inte samma sak som övrig kritik. Rättshaverister i kommentarerna har vi många men de är inte samma som kritiserat henne överlag. Att man ändå skyller en jävla massa grejer på Maud som hon inte har att göra med eller knappast kan eller borde fixa är förstås bäng, men inte misogyni.
Maud Olofsson är helt enkelt Lars Danielsson, Laila Freivalds, etc, of the year. Avgå Maud! i ryggraden på varje missnöjd Saab-anställd och egentligen varje missnöjd medborgare generellt. Det är bara småpopulism och inget att bry sig om.
Kvinnor bedöms grundat i utseende och allt möjligt shit lite hipp som happ, men en ogrundad kritik är inte all ogrundad kritik – och framför allt inte all kritik. Gå till de första offren när alliansen tillträdde istället – avgå för tevelicensfjant, avgå för hångel – där var det bara kvinnor som gick och männen stannade. Kom också ihåg att det inte bara hade med nivån eller mängden kritik att göra. Det är en fråga om tryggheten att säga fuck you jag stannar och avsaknaden som gör att man tror alla hatar en. Gissa vilken som är vanligast för vilken könsroll. Maud Olofsson däremot, hon backar fan inte för nån – på gott och ont.
– – –
(Gud vad jag saknar att kunna ropa Avgå Freivalds! för varje oförätt/fel växel på 7eleven/krogkö. Nu är tiden för länge sen förbi och Avgå Maud låter inte lika kul.)