No bagel no bagel no bagel

Drar på Type O Negatives Red Water som julmusik. Det är en sån där grej jag gjorde varje år ett tag på nåt slags skoj – och eftersom i år varit det stora lulzåret måste jag återuppta. Det kan tyckas fånigt att lulza bort en låt om sorg över döda vänner, men så har de ju själva göteborgat sig med undertiteln Christmas Mourning. Det är hursom bara den oseriösa traditionen som är für die lulz, inte kärleken till låten. Whoa Mistletoe.

Jag vaknar för tidigt. Igår var det klockan sex och idag förvisso först vid åtta och med dubbla sömntiden totalt, men jag vaknar för tidigt. Det är lite oroväckande. Sen släpper jag oron och sätter på datorn istället. Hej Twitter hur är läget, ja gojul’n på dig och dig med. Jag vill äta gröt nu men jag vaknade som sagt för tidigt.

Julafton är vad det är, ganska soft, och imorgon fortsätter andra traditioner. Ecke bjuder på födelsedagsfika och vi samlas, skingras, återsamlas hos mig för att ha förfest med föräldrarna i andra rummet – eller med oss. Vi kommer antagligen frysa i nån kö till nåt ställe i hemvändaryran, men det är ok. Jag kommer se fram emot en bakisdag med Yoho och jag kommer antagligen maxa den.

Jag lade ner alla försök till en harang med 00-talets bästa låtar. Jag rullar icke så. Men om jag haft den färdig hade Sanningsdan varit med, och jag hade faktiskt bara menat de positiva delarna. Drick champagnen och jag älskar den här stan, det gör jag faktiskt.

This entry was posted in skrivarlinjeprosa, vardag and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.