Mest är jag ute och trixar med definitioner när jag vill mena att jämställdhet inte bör användas på en specifik tvåsamhet. Jag har inga problem med att se precis vad till exempel Niklas Hellgren menar i sin invändning och på ett sätt hålla med om det.
Jag gör sånt, jag gillar att trixa med definitioner. Det är förstås inte bara för lulzens skull, utan för att jag tycker det kan finnas en vinst i att stuva om bland begreppen som taktisk lösning på något. Hur man vill beskriva könsrelaterad makt inom ett förhållande är för mig intressant att peta i för att jag tror det kan vara ett sätt att gå antifeminister till mötes. Ja, det och att jag fortfarande personligen tycker det känns fel att prata om jämställda relationer och framför allt jämställda individer. Jag kunde ha utvecklat rubriken ”Är du jämställd lille vän?” där. Jämställd i sig själv, vafan är det? Men ”är du jämställd”, det är också en sån fråga man verkligen kan få höra.
Nå. Antifeminismen var det.
Är det nånting som ofta trycks på från det hållet så är det kvinnors makt över ”barnområdet”. Och i vardagssammanhang som exempelvis kvällspressens webbpolls kan sägas tillhöra är det faktiskt inget man listar som främsta jämställdhetsmått. Eller vem som kan uttrycka sina känslor lättast. När du frågas, när jag frågas – vafan jag gick ju direkt på den aspekten själv – så är det hushållsarbete och vem som kan tänkas hota med våld som vi tänker på. Och det är för att det kollektiva jämställdhetsbegreppet bara har att mäta de aspekterna, och det kollektiva begreppet reigns supreme när vi applicerar det på exempelvis dig och din man.
Frågas en kvinna om hon är jämställd kommer man med det vilja mäta hur mycket frihet hon har i sin relation, om hon aktivt eller passivt diskriminerats, om hon utsätts för våld. Frågas en man om han är jämställd menar man: Har du tagit disken och pappaledigheten? Jag är inte förvånad över vare sig mäns motstånd mot en sån implikation att de inte gör det annars, precis som den att de är ego i sängen, och jag är inte förvånad över en hel del kvinnors motstånd mot implikationen att de är offer. Det är helt enkelt hur man reagerar oavsett hårda siffror på mångas utsatthet. Det är också inte svårt att tänka sig andra maktrelationer som väldigt mycket starkare faktorer inom en specifik relation, jag tänker naturligtvis främst på klass här. Kanske också etnicitet. Ska vi fråga en invandrad man ihop med en svensk medelklasskvinna om han är jämställd än, han kommer ju ändå från en sån där Annan Kultur™. Eller är han isolerad och ute ur leken om hon skulle vilja dumpa honom?
Att därför analysera en enskild relation med ett väldigt tydligt intersektionellt perspektiv hellre än utgå ifrån att könsmönster alltid är viktigaste faktor tror jag kan öppna för en mycket större förståelse både för makt i relationer generellt, och för större förståelse i hur könsmönster som faktor interagerar med andra faktorer och kanske motverkas eller förstärker/förstärks av dem. Alla beteenden som kan passas in i en traditionell mansroll behöver inte heller ha mansrollen som orsak, men när man mäter sina vanliga jämställdhetskomponenter kommer de tolkas så (precis som nyss nämnda Andra Kultur™ ofta får beskriva varje beteende som ses som avvikande).