Whoa här kommer grådvärgarna!
Hurricane Ståhls puffinlägg för gårdagens Kvällsöppet bombades illa kvickt med hat från tittare som upprörts över hennes åsikter i andra hand och hennes uttryckssätt och utseende i första hand. Väldigt talande. (De positiva har också trillat in såhär efteråt dock.)
Jag har stor förståelse för ämnets känslighet och lättheten att gå i affekt, även där det som uttrycks är riktigt äckligt (som att hon inte kan ha upplevt riktig kärlek eller att hon allt får se när hon drabbas själv). Det är ju det riktigt svåra i en debatt om relationer att veta när man säger att alla borde känna som en själv eller när man bara kritiserar en norm. Som sagt vill jag hellre se diskussion än debatt i ett sånt läge. Men att mena att varje liksom eller typ är brist på argument, att provoceras så av en lugg eller tuttar att man inte lyssnar ordentligt, eller att tro att en eventuell nervositet ska motas genom att påtala denna och håna den – det är bara helt vidrigt och har inga rimliga förklaringar annat än samma omogenhet som projiceras på Hurricane.
Hata på typ och liksom, har vi inte haft dessa i språket länge nog för att vänja oss? Det är mer praktiskt och taktiskt i en hel del fall att anpassa sig efter vad folk klarar av i utseende-väg och språk, men att vägra är också en debatt i sig. Vänj er människor. Så kanske ni slipper lyssna enbart till de som låter som en expert och får en fucking åsikt sagd själva också.
Pingback: Intensifier — Internet hate machine