Jag vaknade vid sextiden när Panam var uppe redan för att åka till Norrköping för ett föredrag. Jag kunde kanske somna om om jag ansträngde mig, men jag tyckte det verkade mysigt att gå upp före alla andra utan att behöva dra till jobbet. Pepparkakor till frukost till senaste Heroes, befolka ett lugnare Twitter, läsa sånt jag inte hunnit med i veckan. Vara själv före alla andra går upp – hemma eller utanför – det har speciellt kring jul alltid varit romantiserat för mig.
När Heroes-avsnittet var slut kändes det dock som en lite väl lång sträcka med två timmar till för att få föra väsen i min delade lägenhet. Jag gjorde tyst riktigfrukost, lite stulna rester från jobbet och nån macka med kaffe och så satte jag mig på sängen och började se filmen jag tipsades om genom Gangsta V. Adam Sandler och Seth Rogen i Funny People. Den var fan helt underbar.
Lite lång, men den hade så jävla mycket fina inslag och sånt jag verkligen letat efter länge. Rogen som läxas upp för att han har en madonnabild av en tjej och tycker allt förstörts när den slemmige kompisen hunnit först och legat med henne. Allmänt budskap av grow-up, och sån träffande bild av ironi och hån män emellan för att för helvete inte komma för nära. En påtagligt löjlig fight om vem som ska få bruden. Massor av låg låg humor som ändå fick mig att flabba högt trots att såg den själv. Och högklassig humor som gav samma reaktion, hög för mig själv skrattade jag och önskade alla såg den med mig. Twitter fick smaka min entusiasm istället. Den har bevisligen inte lagt sig och jag kommer nog tvinga Panam att se den också.
2 Responses to Funny People som jag älskar