Tänka, våndas, börja skriva, spara utkast och skita i, slänga det, våndas, påminnas, börja om. Ibland direkt till börja om efter första utkastet. Processen i de flesta större ambitioners texter för mig. Jag håller ganska snyggt i min utkastmapp, skulle det bli tvåsiffrigt antar blir det killed darlings.
Nu har jag funderat på Göran Hägglund och kulturen så jävla länge, fyllesvamlat det med Gabriel – angående ett inlägg jag slängt där en länk fanns till hans fantastiska text, börjat fundera på att aldrig återvända. Sedan av Twitter återvänt likförbannat.
Det är ju en fredagkväll och jag har dagjobbat idag och ska dagjobba imorn så jag går inte ut. Stilla kväll hemma är väl lämpat för att pressa sig själv till en text. Den kommer alltså inte nu. Offentliggöra en kommande text är bra för att pressa sig till en text. Jag kommer varva med att äta chips och se på Can’t buy me love med den unge McDreamy och säkert få nån jävla idé av det också (som att jag inte laddade ner den i ett syfte), men framför allt ska jag njuta av en kväll med minskat Twitterflöde och annat störande crap. Vara mätt på isterband och dillstuvad potatis.