Min hjälte och min nemesis (På ett ut)

Det är så ironiskt alltihop. Att man skriver sig en text till en låt som ska handla om fyllan man har, hur man är. Att de inte släpper in mig för att jag alltid ser fullare ut än jag är/inte kan dölja att jag är full. Så kommer man till B-Reals konsert på Musikens Hus och PRECIS DET HÄNDER! Vakter är såna jävla grisar.

Lär känna människan lite bättre roppevakt. Vill du inte ha in de som ställer till problem kanske du ska fokusera på någon annan. Kanske du inte ska säga ”Jag såg dig utanför nyss, du har ju druckit vidare, jag såg dig med en öl” när det är en uppenbar lögn. Konstigt man blir bitchig då liksom, klart man inte verkar chill och nykter när någon provocerar en så. Är det ett trick de har? För att se om man ska slåss?

Jag slåss inte. När jag väl blir insläppt med frasen ”men ser jag dig med alkohol därinne åker du ut” gör jag inget annat än att se spelningen (som är SKITbra!) och dansa glatt på ett golv som är vanvettigt halt. Nykter nog att inte halka på det i alla fall, bitches. Känner för att säga det till vakten sen att du grabben jag har druckit en öl till jag, vad ska du göra? Twittrar det istället som en dåre. Och nynnar runt på This pig harassed the whole neighbourhood.

Hjälten då? Hjälten är mitt fan som kommer fram till mig och Ecke när vi hänger på Linnéplatsen bandlösa inför WOW och ba ”JLA va? Här får du ett band” och ger mig ett endagsband för ikväll och sen får Ecke ett också. Hur fett då sa du? Fetast. My hero. Nu får jag se Wale.