Det där med blog roll. Listan alla företrädesvis Blogger-användare låter klättra allt längre ner på sidan så det ibland överstiger utrymmet de faktiska inläggen använder per default. Jag skäms ibland för att jag inte har någon sådan.
Alla de som jag har mad love för och självklart följer varje inlägg av men ändå inte länkar till, alla de av dessa som faktiskt länkat till mig som jag ändå inte länkar till. Ibland skäms jag då ännu mer. Det var ett tidigt beslut egentligen, att sätta gräns vid personer jag ville länka till av fler skäl än bara att jag läste eller till och med älskade bloggarna. De jag känner sen tidigare var en första tumregel, men så fick jag ju in Godisbloggen också. Utökade min tumregel till att inte länka så mycket i onödan, det finns många som vore självklara men som jag vet att alla mina läsare redan känner till.
Tumregelns andra sida – att hålla det kort. Det är ju inte för att den onda féen inte blev bjuden till dopet som hon förbannade Törnrosa, det var inte ens för att hon var ond, utan för att ALLA var bjudna utom hon. Ju fler på listan, desto större förolämpning att inte vara med på den. Fine, jag är inte med i det exklusiva sällskapet – men om jag blir portad från min lokala stadsfestival då? Lite så.
Det ska ändå vara känt att jag helt enkelt använder mig av Panams blog roll som indirekt RSS-läsare och bara går från henne till alla andra bloggar jag följer (sånär som på ett pyttigt fåtal jag läser men inte hon). Där skulle alla mina tips också finnas med, så dit kan man lika gärna gå. Här finns bara ett svart hål som suger upp och håller kvar.
– – –
Update: Fan jag glömde att jag skulle länka till Pelletsmaskinens inlägg om samma sak.
– – –
Sen update (20110107): Jag skiter i detta, nu ska jag länka loss!
Pingback: Blogga din jävel, medan du är unger! (Ett inlägg om karriärångest, som börjar lite trevande) « Pelletsmaskinen