Sådär andra gången när man vet vad som gäller är det ju lite lättare att se till att en nattlig vistelse i Ulricehamn och Borås blir bättre än första gången. Men egentligen var det bara för att Panam följde med som jag inte led the hemresan from hell ännu en gång.
Sjuhärads var lite tragiskt nerbantad pga av sura Uhamnsinvånare som klagat på utrymmesinskränkningen vid badplatsen när festivalområdet legat där tidigare år. Andra prioriteringar på området och inte nåt öltält däri som vi kunde hänga på efter spelningen, men det löste sig fint. Istället för att gå till första förslaget, det lokala stadshotellet, för att dricka lite öl i tretimmarsväntan på bussen, upptäckte vi att det där vid stranden faktiskt fanns ett annat lokalt hak vid namn Bryggan. Ett helt fantastiskt ställe.
Precis som det oväntat började regna hann vi in på stället som på insidan var konsekvent furuklätt. Obehandlad och strävt. Medelålders par och 25-åringar samsades kring småstadsmusik som Gyllende Tider, YMCA och Uggla. Det var öl i kanna och norrmän som köpte två på en gång tillsammans med 12 shots, tokhög volym på den chosefria musiken. Alldeles underbart. Eller vi led lite när Uggla skanderade Hotta brudar från Djursholm, men annars var hela denna utomvärldsupplevelse bara skäl till helt oironiska leenden. Vi kommer aldrig överbrygga dessa klyftor, sa Panam. Så det gjorde inget att vi log åt deras främmande, egna, värld.
Ja, du ser ju.
Det var verkligen, precis som Panam sagt innan vi åkte, som det närmsta vi kommer en gemensam semesterresa i år. Innan vi skulle ta bussen dök halvtidsbråket upp och stämningen blev dålig. Men inne på en bisarr krog i Borås, som såg ut som bratställe men inte verkade ha nån klädkod alls (ryggsäckar, tygpåsar shorts – allt funkade), började sista dagarna på den komprimerade charterveckan och det vände uppåt. Efter hennes obligatoriska glas Southern Comfort och min öl, ett Donkbesök och en nostalgipromenad för mig förbi Högskolan, hamnade vi längs broräcket vid ån som går förbi Södra Torget och vattnet stilla bakgrund när vi hånglade.
Sen stensomnade jag på bussen till Göteborg och vaknade upp till bara trötthet och matt promenad hemåt från där sista spårvagnen inte ville köra vidare. Vi badade inte i plaskdammen nu heller. Ändå nöjd.