Jag har faktiskt inte sagt ett pip om Way Out West i år trots att det följt EXAKT samma mönster i år som alltid under våren och sommaren: Ett par namn bokas och jag tänker att Nä fan i sommar ska jag ha råd! fast jag inte är tokpepp på namnen än. Sen börjar det, i samma takt som jag inser att jag så fan heller har råd, dyka upp allt fler bokningar och alla är endast lagom intressanta för mig (medan folk omkring mig flippar). Jag hånflabbar och gläds att jag inte behöver hosta upp pengarna ändå. Sen när det verkligen är uppdagat hur fattig jag är och kommer vara – då jävlar kommer tre-fyre-fem jätteintressanta bokningar (nästan alltid inom ”svart” musik) och jag blir tvärsur att behöva missa. Tre år i rad absolut samma process.
Men i år, precis som andra år, är jag räddad av att klubbspelningarna snor åt sig minst tre saker jag gärna går på och eftersom alla som inte kommer in på området kommer till klubbarna före pöbeln så är det plötsligt en glidarposition. Betala inträde är ju liksom inte mer än en vanlig kväll. I år är det i alla fall vrålpepp på Wale.
Eller inte. För nu har de ändrat det och det enda jag kan hoppas på är att det blir samma kväll som Nas så jag pallar stå ut med en endagsbiljett. Jahapp. (Kanske kan nån ordna lista om man har tur.)
– – –
Igår återupptog jag något som jag slarvat bort, nämligen att gå ut på klubb utan att först vara på förfest eller andra lång och bli full. Sist var det absolutism hela vägen och kaffekopp i baren, nu gav jag efter och inhandlade en öl i alla fall. Ändå den billigaste klubbkvällen på länge utan att vara på nån gratislista, och så var det helt safe att cykla hem efteråt utan fyllesneddanden. Colors bjöd också på fina dansgolv, mitt sällskap neggade förstås för untzet på innegolvet, men det är bara att köra så funkar det ändå. Peppen var dock högst när vi på utegolvet alldeles i slutet fick så mycket south att dansa till som jag aldrig hört nån annanstans i stan. Det innebär förstås inte mer än kanske en kvarts ihopmixande av snuttar från What you know, Stay Fly, Hustlin, Big Pimpin etc, men jag trodde verkligen inte att man hörde sånt på dansgolven alls här. Mycket trevligt. Ja och så var det ju i slutet så alla irriterande jävlar som hoppar in i en hade dratt redan.
7 Responses to Korn av lycka right there i mitten, trodde jag