Låt det bra få vara just det

Det är väldigt svårt att beskriva en hel vecka i ett svep, en sådan som blivit precis lika bra som den bästa helgen den inleddes med. Det är inte bara för att den tvingades avslutas med den absolut värsta helgen och inget ens i närheten på flera år. Jag vet vilket år. Det är också för att det inte går att rabbla alla små detaljer för någon som inte var med, det är svårt att minnas dem i ordning och det är svårt att inte bli jävligt tråkig när man hyllar sin egen gångna tid.

Det är svårt att beskriva det nu, men jag vill kunna tala om att Yoho, @johannka, är en så jävla bra och rolig vän. En sådan man inte kan tröttna på ens på en hel vecka, och en extra dag till när hon missat sitt tåg till Östersund.

Vi har sett Lotta på Liseberg och haft både ärligt svennekul och skrattat åt det, medan Brandeby suttit fast i en båt. Tagit okänsliga gråtbilder vid MJ:s handavtryck. Spanat alla freaks på Liseberg. Twittrat oss tokiga under hela processen till den grad att resten av vännerna börjat håna oss. Gått efter folköl, bjudit till förfest på tre och tagit det sista panikstället öppet till klockan tre en måndag. För att det inte går att bara stanna hemma när man skrattat så en dag. Pratat om viktigt även en flamskväll.

Vi har haft tisdagsfika. Segat hemma och sett på Tre Solar för goda skratt och perukbonanza. Vi har peppat för en enfärgad utekväll och diskuterat outfits. Bjudit gäst nummer två till en förfest där gästen inte ska med sen. Skålat för allt. Gått ut och haft pinsamma encounters med folk vi egentligen inte känner, dansat, pratat om saken för saker. Blivit alldeles för fulla igen.

Vi har haft opinsamma samtal med folk vi egentligen inte känner, nytt nummer i min telefon och göttigt skvaller om forna klubbar i stan. Vi har gått hem och tagit en omväg förbi Jonsborg. Eller det ligger ju på vägen hem till mig nu. Jag har så gott som varje dag på vägen ut och hem ropat halvhögt City Life! och även en gång i sömnen. Jag har fått ihop hela skiten med den nya bloggen och sen på det fått veta att det är utomhusfest på berget igen, peppat för ett avslut som kunde matcha början. Inofficiell releasefest och glädje när bästa Sanna följer med. Ute tills solen gått upp igen men vad hände med allt annat. Den bästa av helger blev till den bästa av veckor och det slutade med värsta helgen, men jag håller veckans fana högt i minnet. Den måste förtjäna en skål.

– – –

(bilderna av Yoho förstås)