Evigt dilemma

Jag såg länge fram emot Promoes första album på svenska. Delvis sedan den jävligt tighta versen på Afasi & Filthys Benen på ryggen (“lägger benen på ryggen som en styckmördare med fjällräven kånken”, liksom, kom igen!), men intresset har dalat något sedan jag först hörde Svennebanan. Dels för att den är så jävla störigt mycket 2-låtar-i-ett och refrängen bryter av helt, men också för att det där svennehäcklandet må vara roligt, ibland skarpt faktiskt, men knappast så radikalt eller nytt. Det måste inte allt vara heller, men den har omskrivits så och jag bara flabbar åt det. Videon är dock nyduschad klocka.

Meeen. Helt oberoende av låtens kvalitet är det ju med största sannolikhet på gång en jävligt rolig ironi. För detta kommer bli en sommarplåga spelad till leda med boombox i parker, av exakt de bananer som häcklas. Det brukar ju vara så med drift på medelklass, white people, och svenskhet – inga har så roligt åt det som föremålen för drift. Oftast inte med självironi, utan med projicering.

Jag tänker direkt på en grej i Gunnar Lundqvists serie Klas katt, när det påtalas att det faktiskt finns en jävla massa idioter som gillar exakt samma saker som du. Eller ännu mer på den metaserien Daniel Ahlgren gjort i Härda ut (THE SHIT!) där en idiot skrattar åt just det yttrandet i Klas katt. That’s yr dilemma.