Idag var det verkligen lingvistiken blandar och ger på föreläsningen i fonetik/fonologi etc. Tonvis med uppslag. Eller i alla fall två solida, och det här är först ut:
Inom ämnet prosodi presenterades en jämförelse mellan spanska och svenska med avseende på tiden man ger olika stavelser. Det konstaterades att svenska är stress-timed medan spanska är syllable-timed. Alltså får varje stavelse ungefär lika mycket tid i spanska medan svenskans stavelser varierar i tid beroende på bl.a. vad som betonas för tillfället. Och med en gång förstod jag hur det kommer sig att Immortal Technique, med sitt ursprung i Peru, har så jävla trist flow när han rappar.
Nä tacka vet jag svenskan som gör sig perfekt för smattrande stavelser.
– – –