Ibland får man såna där fantastiska exempel till skänks som visar hur man tänker. Genom ett så trivialt medium som en Beckfilm på fyran en söndag. Jag hade inte sett en sån på flera år säkert, av naturliga skäl, men eftersom trailern visade att det skulle handla om en bögmördarsekt med kristna förtecken var det ju omöjligt att inte lockas. Så jag bänkar mig till svennesysslan, glas rödvin kvar från festen i fredags och redan i inledningen kommer ett tal av pastorn som predikar om homosexualitet som det onaturliga och sjuka. Och så en bit in – han stöder sin tes genom att det faktiskt ända in på 70-talet var officiellt klassat som sjukdom i Sverige. Helt magnifikt.
Det här är precis samma fakta som någon som jag skulle använda för att peka på en situation för homosexuella som inte var så länge sen och rimligen kan tänkas leva kvar i kulturen – ett tecken på hur samhället inte har några garantier för att inte vara homofobt på institutionell nivå och att lagar och policy inte behöver vara något legitimt bara för att det röstas fram eller inte röstas bort – men se där hur det går att med samma underlag komma till radikalt annan slutsats. Eller nåja, nog kan den fiktive pastorn kanske skriva under på homofobi i samhället, men kanske inte som en negativ faktor.
Men där har vi det. Inte så jävla konstigt att jag baxnar över Pär Ströms analys på vissa faktaunderlag i boken jag remixat, eller ens på de föreställda vaga underlag som jag även om de skulle stämma kunde flippa runt. Det som är så uppenbart för mig med min förförståelse är helt och hållet blind fläck för honom, och skulle det inte vara för en viss detalj så vore detta kanske ett sätt att mörda mina egna analyser och argument. Men detaljen är förstås att jag oavsett ton i mina mothugg tänker låtsas som att man inte kan se saker annorlunda. Ja, och kanske förstås att jag gärna plockar fram lite kompletterande stöd som inte ens en blind Ström kunde få in tillsammans med sin världsbild.
Som jag också länkade igår angående The Emperor Darth Sidious och postmodernismen, jag är kejsaren och fattar att det finns mer komplexitet än könskrig, get a jävla clue. Misstaget är förstås som Obi-Wans, lägga in saker we ain’t said or done, kalla oss fanatikerm, när det snarast framstår som tvärtom. Men inte tror jag det inte, om antifeminismen, tror bara illa påläst och snabbare i tungan än tanken. Reptilförsvar. Ovilja. No Pomo.