Jag sitter på en föreläsning i delkursen som tar slut samma dag och på så vis inleder en ledighet på flera veckor, sånär som på två tentor. Ämnet för en del av föreläsningen är afasi och det är ju alltid roande som ämne. När vi får upplysningar om skillnaderna på Brocas och Wernickes afasi blir det ännu mer roande.
Medan Brocas afasi mest gör att talaren slänger runt lite i ordföljd och har problem att förstå syntax, så är Wernickes afasi den som gör att allting kommer ut i till synes korrekt uppbyggda meningar som bara inte betyder nånting alls mest (även om talaren förstås menar något verkligt). Jag förenklar förstås. Men det jag blir så road av är att det låter precis som klagan på dagens hiphop, från både old school eller ryggsäck eller helt utomstående kritiker – De där rapparna de bara snackar en massa men det betyder ingenting och handlar bara om strunt i bästa fall! Ringtone rappers och nya danser ja herreguu.
Ännu mer road blir jag när jag tänker att ja, visst är den afasin precis som rap, fast på så sätt att man fortfarande har total koll på det begrepp man vill uttrycka men slänger ut det i en helt annan form än andra språkanvändare är vana vid. I sin mest extrema form saker som alla ändelser à la Snoops -izzle, men vi fattar ändå! Alltså är det faktiskt mycket mer logiskt än en lustig ironi att sveriges bästa rappare heter Afasi…
(Notera hur slutraden med lite tillsnyggat flow blev som en rimmad punchline efter 16 bars. Och Afasi & Filthy kommer som liveband på We Love RNB på min födelsedag på fredag! Good times och party like it’s mah birthday.)
One Response to De där rackarns ordvrängarna