Som ypperligt pluggtillfälle under bakisdagen igår erbjöd jag mig att haka på Lou på modelluppdrag. Det är ju bra att ha med sig någon på dylikt uppdrag för att undvika kidnappning med påföljande styckmord, och jag hade noll och intet läst i norska kursboken inför hemtentan, så den dötid som naturligtvis uppstår i det mesta som sker i lokaler med suffixet -studio kunde assistera till skärpning.
Efter två timmars sminkning i Lous kollektiv var det regnig färd till Vågmästar, och vinden hotade hela tiden blåsa av de gigantiska fjäderlösögonfransarna hon fått. Lyckligtvis höll de och vi kom i säkerhet till studion. Jag såg inte ett skit från soffan för en stor blixtanordning, vilket nog var tur. Bara några sidors läsning gav mig också hyfsat norskflow och jag hittade sjukt lätt ett par ingångar till ena tentafrågan (as of now halva klar!) medan Lou fick plågas med poserande ett par timmar.
(Som sagt var mitt kamerabatteri slut, så det får vara nog med en mobilbild.)
Lite stördes min koncentration av att fotografen under tiden spelade väldigt bred musik, skrämmande likt min smak (hiphop, cashcountry, postrock, poppig jazz, svensk och annan folkmusik, dödsmetall – check), men det var ju mest trevligt. Det visade sig också att fotografen, som känt igen mig lite redan vid handskaket, bara tidigare samma dag fotat Sannas syster med familj. Så var det mysteriet löst och jag slapp ännu en sån där sjukt jobbig hang-up på varför ett ansikte var bekant.
Nu sitter man i alla fall med en halvklar enafråga på hemtentan och ska väl på karaoken snart. Skiter jag i ölen kanske frågan blir klar ikväll, men annars räcker nog en heldag imorrn.
– – –
(Bilderna blev feta men jag har naturligtvis ingen rätt att publicera dem.)