En annan sorts kostcirkel

Det är svårt att överskatta hur mycket maträtten fiskpinnar betyder för mig just nu.

Som det proklamerades nyligen har jag lite problem med skarpa svängningar i levnadstempo för tillfället och att då ha en snabblagad rätt känns viktigare än vid en eventuell framtid med barn & jobb-logistik. Det är naturligtvis inte sant, men även utan överdrifter kan jag se det som en sorts försmak på sånt liv. Eller vänta nu, hade jag inte alltid haft mina små periodvis omväxlande snabbrätter vid sidan av max två dagar i veckan med real fucking husmoder shit?

Kanske det ja.