Kurvan dalar nedåt, men jag filosoferar i sömnbrist, och reser mig alltid.

Ligga vaken på natten och tänka på hur man ska kunna sansat tala om typ utseende, smink och så, eller fucking plastikingrepp, utan att bli jävla Vacker utan spackel och annat äckligt bimbohat. Jag vill vara nåt på spåren. Kanske jag är.

Det blir så lätt ignorant inför människors komplex, nästan lika ofta även arrogant som följd.  Ett irriterat påpekande att det är onödigt att köpa alla jävla produkter och hur kan du bränna så mycket pengar på sånt, på möjlig bekräftelse. Underförstått är nån då blåst som nojjar för utseendet. Eller andra sätt att duga.

Så vafan säger man? Alltså jag undrar verkligen dagligen vad i helvete världen gjort för nummer på alla tjejer, för även om jag känner igen komplex som fenomen… Nä, inte lika hårt. I vilket fall. Jag är förstås floskelmannen när jag droppar nåt såhär, men kan man inte bara få säga att det är skitkul med kläder och smink, och du är ju väldigt fin i det där, och du där, ja du blir säkert med lite vitare tänder om du hostar upp 1.900 på en blekning, men du behöver inte nåt av det där. Man kan gå ut utan.

Det ska vara jävligt klart för alla att existensen av alla dessa saker skapar behov, oavsett om komplex alltid funnits. Men skapade behov är djupare rotat än i dumhet.