När man läser lösa kurser på Högskola/Uni, särskilt A-kurser, då ingår det minst en kursdeltagare som är ett miffo och som gör alla andra deltagare obekväma. Så också i musikvetenskapen.
Tanten (gamlingar är överrepresenterade såklart) öppnar starkt första dagen, introduktionen, genom att börja spela på pianot i salen när vi andra rör oss ut för en liten paus. Inte klinkar lite, utan börjar flexa sina skillz med nåt avancerat. Det blir som utromusik för oss, fast det är liksom nåt i moll så det känns ju lite konstigt där med.
Andra dagen, idag, sitter och svarar på frågor/räcker upp handen mest av alla. De flesta gånger säger hon något som inte hör till saken, andra gånger har hon bara rejält missuppfattat föreläsarens ganska frekventa ironi då han säger olika påståenden. Det diskuteras ju ganska mycket smak och så, han intar position av “de där andra” som menar olika konservativa saker, hon tror han säger dem på allvar.
Get a clue. Eller var tyst i alla fall, jag skäms ju där i salen.
Hon spelade förstås på pianot igen i pausen idag.
8 Responses to Obligatoriska miffon.