Fighting the tristess

Oavsett mina växlande åsikter om WOW (i detta sammanhang Way Out West inte World of Warcraft) är värt pengarna eller inte, kan man inte smita undan problemet med festivalen att den på ett viktigt sätt är precis som vilken stadsfestival som helst. Nämligen att man inte kommer undan. Inte på det påträngande sättet som exempelvis ett kultur/göteborgskalas kan vara, WOW tar istället över ditt liv genom att sno dina vänner och begränsa ditt utrymme. Du går för att alla andra ska gå. Eller också får du hänga utanför området och smyglyssna. Eller som jag, fight the tristess och gå på klubbarna.

För klubbspelningarna har visat sig bli en fantastisk kompromiss för oss bandlösa. GP skriver om sura bandbärare som vill släntra in vid tolvtiden och tro att det inte ska vara kö. Men alla är ju på festivalen, de flesta har band – dessa flesta bildar milslånga köer. Simple as that. Att det var lite annorlunda i torsdags då inga områdeskonserter fanns att uppehålla folk till sena timmar är väl en sak. Men stå och bitcha om att Luger ska ta ansvar är ju bara stört. Det är klubbarna som gör som de vill, det är möjligen en sak som utsocknesfolk inte kommer fatta (angående utsocknes från sthlm/borås/whateva: sluta förpesta mina dansgolv), men hör jag en göteborgsk klubbkid snacka om orättvisor kan denne vänta sig en lavett. Du vet det är law of the jungle i klubbkön, du ska vara beredd.

Sen må systemet att efter en viss tid av släppta namn avslöja att vissa är på klubb en taskig grej, främst mot de under arton som sprungit och köpt biljett för fort, men that’s just ännu ett skäl till att folk borde vakna och sluta skriva mögiga Lindqvistkrönikor om hur WOW är bästa festival i Sverige/världen. Lamt.

– – –

Jag var inte på Broder Daniel alltså. Jag är inte ledsen över det. Alldeles för kass koll, för lite engagemang. Men det slog mig ändå häromdan att det fanimej är riktigt svårslaget vilken påverkan de haft för svensk indie och fan svensk musik generellt. Mycket bra, riktigt mycket skräp. Men betydelsen är undeniable, jag hoppas ni hade roligt och grät riktigt mycket. Det ska man göra på en bra spelning.

– – –

Vidare var mina föräldrar med på torsdagens förfest. De är fan bäst i världen.