När man är i Sundsvall på sommarn kan man råka ut för besten vid namn Gatufesten. En våldsam typ som breder ut sig över staden som Godzilla och genast börjar stinka och låta. Men om man klappar den lite snällt och inte ger den några pengar (för guds skull, nej!) så är den inte så farlig, rent av lite angenäm i nån dag eller två.
Exempelvis uppträdde på Stora Scenen i förrgår den lilla röstmaskinen Amy Diamond. Väldigt spännande faktiskt. Jag har ju knappast stenkoll på hennes låtar annat är fethittarna, men de var faktiskt överlag riktigt bra och seriously är ju rösten helt sjuk för att vara på en 16-åring (särskilt när det ska spelas på åldern och hon klär ner sig i ålder).
(Bild från Dagbladet.)
Jävligt habilt alltså, och hade det inte varit för några faktorer förutom att jag inte hört låtarna innan skulle jag kunnat vara lyrisk faktiskt. Det är ju det här med åldern och framför allt den låga målgruppsåldern. För det första tvingades dansarna (stackars!) köra en koreografi à la Hej vi är två tjejer på 10 år som gjort en egen dans. Då blir man ju lite fundersam och undrar vafan man ska droppa vanliga, universella och efta popdängor för, om man bara ska förväntas vara barn i publiken. För det andra var det jobbigt att höra hennes mellansnack som kändes väldigt manusskrivet… av nån annan (manus i sig är fan bara bra).
Even so. Jag kom på, att sedan Laakso hann före mig med verkställandet av idéen (jag hade den först) att ta in Jöback som oväntad gäst, måste jag ju hitta nya coola oindie namn och fan om inte Amy ligger högt däruppe. Hon kan va Jordin Sparks i mitt svar på No Air. (Holla at me Amy!)
– – –
För er som inte vet är Gatufesten en sån där vanlig stadsfestival som finns i varje småstad, men med onda tillägget att den kostar som en vanlig festival att gå på… för att få dricka öl i öltält. Alla går på det.
Och recensionen i länken ovan hade jag inte ens läst än men motsvarar typ exakt det jag skrivit. Till och med en jämförelse med Darin som jag glömde lägga in själv.