Du vet den där reklamen som gick kanske ’97? Med en tjej som skulle på nätdate och snackade i telefon om honom med en kompis, medan en bild laddades på hennes datorskärm. Visade en skitsnygg kille och hon hypeade honom för kompisen och drog, innan bilden hann laddas ordentligt och man såg att det bara var en affisch och nedanför satt daten på riktigt, som animerad gif, och gjorde V-tecken med en rap. Seg uppkoppling även för ’97-svensken alltså.
Det är vad jag har nu.
Meph och hennes tidigare roomies har alltså i ett halvår levt med en jävla 0,25-lina och jag kan inte förstååå hur de har klarat sig. Alltså, bara farten är en sak. Jag är inte mannen med mest tålamod (för sånt), men det är ju bara att vänta. Tror man. Ända tills man fattar exakt hur mycket som inte fungerar överhuvudtaget när det går för slött. Allt som bygger på Flash eller Java strular, lägga in en bild i blogg är ett femförsöksprojekt. Filhämtaren i Firefox går bananas och fattar inte vad som händer när den möter denna stenåldersfart, ladda ner en låt på Wifebeater fungerar inte överhuvudtaget, allt bryts efter 118 kb. Myspace? Glöm det? Youtube? Ja, ibland, om den får ladda med pausknapp påslagen ett tag först. Alltså, chatten i Phazebook visar upp en liten snurrande sending-ikon när jag svarar på nånting.
Guuud och jag orkar ändå inte styra upp en fartökning just nu. Jag ska ju iväg och leta en present för någon annans räkning.