Bro-ner

Ja, det är en form av sjukdom. Ett beroende, vaneframkallande saker. Ja, det är vad det är. Avsnitt nio nu, jag kan inte se serier ett avsnitt i veckan om andra möjligheter finnes. This time nämner jag dock Cali utan nån analys eller whatever. Det som händer är sånt jag skulle skapa spoilers med om jag nämnde. Ni som inte slavar vill vänta på TV4 och jag är en man av respekt. För sånt i alla fall.

Det var istället ett konstaterande av vardagen.

– – –

Det går att genom goda vänner tillskansa sig plats i en biosalong för visning av en film som annars är slutsåld. Det har nämnts redan, Yoho slapp förvisso säga lösenordet, men ändå. Howeva, det är svårt att säga om filmen var bra eller inte. Det är dock lätt att säga att det var ungefär hur töntigt som helst att de som presenterade filmen var noga med att tillägga Ja, de gör det på riktigt. Spelar det nån roll? Scenerna hade väl varit precis lika heta med kuken vikt och utanför? Fuck you. Hahahaha.

Festen efteråt var visserligen kryddad av free beers som jag lyckades sno åt mig fler biljetter till än bara en inne i biosalongen, men som fest betraktat… Tvingas stänga av musiken kl. 23, vafan är det? Tur då att vi vidare i vännerspåret har a) klicken, som tvingade med/betalade in stackars fattiga mig (när i helvete ska jag få CSN-pengar? hyran is due next weeeek!) på Svanish, samt b) K-Tron, som bjöd på sovplats så man slapp dra hem med sista vagn eller vänta till första i glappet mellan denna och stängning. Fick jag träffa katten också.

Morgonen efter var visserligen bakiskryddad, men jag lyckades överraska Frida & Robert med min närvaro i soffan, fick några trevliga blåsvädersbilder på K, och gjorde mig senare en god sunkfrukost. All good. Jag brände ju knappt några pengar heller.

Blåsväder ett.

Blåsväder två.

Aight, en till. Det går även att med goda vänners hjälp överkomma bristen på en specifik kursbok, det lönar sig att känna folk i kursen över en. Kajsa hade med sig den där Ånej-inte-ännu-en-ww2/förintelsen-historia-romanen Un sac de billes som vi ska läsa som öppning av nya textkursen. Känns ju måttligt intressant, men man är ju in it for the språket. Meph fick också tag i ett ex genom att vara allra först att nå till det tipsade stället för ett av de två exen som fanns kvar. Fast lane, only way to go.

Kajan. The supplier.

– – –

Jag måste förresten vara lite seriös ändå, också. Alltså prata om annat än mah life i alla fall. När jag gick från K-Tron och Frida skulle de också gå, för att dra till deras hyresvärd och försöka se till att de får bo kvar när hon som hyrt ut i andra hand till dem sagt upp lägenheten. Det fick de inte, informerades jag nyss om. Andra ska kolla, om alla tackar nej blir det kanske de som får bo där. Fat chance.

Alltså. Jävla bostadsmarknaden, du får mig att vilja kräkas. Jag är inte ens extra upprörd för att det här råkar handla om mina vänner, jag vill påtala en tendens.

Det är ok att värdar vill ha de med fetast inkomst i sina lägenheter. Lite ok, i alla fall, det är förståeligt. Det är svårt att se en mer säker metod att försäkras om att hyrespengarna faktiskt kommer komma in, eller att det finns mindre risk för sjuka fester, underklassknarkare (kokain är dock tummen upp, eller jag hörde det blivit billigare men tyst nu), och annat man kan tänkas vilja undvika. Men en annan metod, som är rätt fin den med, är att se efter om det möjligen redan finns folk som bor i lägenheten, som vill bo kvar, som aldrig schabblat, som (ok nu lägger jag in en vänner-vinkel:) är great people.

Vad det visar är att det aldrig handlat om safety för pengarnas inrullande. Det handlar bara om vad de jävlarna vill se för slags vanligt övre-medelklass-och-uppåt-folk i sina fina trapphus. Sug min jävla väggtidning fascistas.