Slidin me numbers when you ain’t watchin them

8. En låt som du kan hela texten till.

Bästa punkten! Jag kan en förjävla massa låtar utantill eftersom jag dels sysslat med karaoke på sunkhak och dels alltid varit en gnolarkille som inte kan låta bli att sjunga med i sånt jag hör. Ironiskt nog har jag ofta lärt mig texterna på det sättet först, och sen långt senare fattat vafan de betyder. Då menar jag inte ens svåra texter utan banala grejer som fan. Jag är alltså uppmärksam, men ändå inte.

När jag bodde i min första egna lägenhet 2001, ihop med min dåvarande flickvän Sanna, fanns en hiphop- och R&B-späckad skivhylla på det lokala biblioteket. Eftersom jag just vid den tidpunkten började ta mig an hiphop på allvar, som jag tills ett par år innan sovit på ganska mycket, lånade jag massor av grejer där och spelade av på kassetband. Från den vevan blev Jaheims Ghetto Love min absolut första R&B-förälskelse. Jag var fortfarande hyfsat nyvaken från sömngångarattityden att hiphop var dålig musik, så R&B var liksom ett steg längre som tog lite extra tid. Jag började med den lite ruffigare remixen på Could it be, men snart gick hela smöret på repeat. Det var både jävligt kul och lite genant när Sanna undrade ”Vad är det för jävla knullsoul du lyssnar på?!”

Fem år senare gick jag omkring på ett äldreboende och slavade timmar och hatade livet, gömde mig i tvättstugan, vek tvätt och sjöng (originalversionen av) Could it be för mig själv medan torktumlaren dämpade och maskerade. Nu när jag ser slutet på videon, vilken jag faktiskt aldrig sett förr, känner jag igen mig som fan i drömmandet.

This entry was posted in vardag and tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.