Sakine Madon dundrar in en fullträff på det gravt orimliga vårdnadsbidragandet och andra hemmafrusubventioner. Att välja hemmavarande med barn är förstås valfritt, men hur detta ska ges offentliga medel är en annan femma och, som Madon påpekar, ett mycket underligt avsteg från that thing they call arbetslinjen.
De som från någon form av feministiskt håll (eller pseudo-dito) invänder brukar harva fram tugg om att det gör hushållsarbete – traditionellt kvinnostämplat jobb – till icke-arbete. Vsg för förklaring till varför detta inte stämmer:
Jag bor ihop med min sambo och en dag får vi nåt ryck och tänker att en hemmaperson i hushållet vore soft och bättre för barnen vi i exemplet låtsas ha. Jag stannar hemma och gör detta arbete och lönen min sambo drar in får räcka till allt. Vem gör jag arbetet åt? Jo, åt OSS. Alltså är min lön den del av sambons lön som känns rimlig, hon betalar mig för det arbete jag gör åt oss, alternativt att man ser det som att arbetsgivaren betalar båda oss två för arbetet hon gör + det jag gör som möjliggör att hon kan jobba.
Det är ett arrangemang för min och hennes försörjning, inget annat. Gör jag jobb åt staten som hemma med barn? Nej. Tvärtom gör jag ett antijobb åt staten genom att inte jobba. Att belönas för detta är bara helt galet.
6 Responses to Vill ej bidra