Igår skrev DN om att brittiska myndigheter äntligen gett upp bruket att använda lögndetektorer i jakten på bidragsfusk. Lingvistblogger rapporterar även om saken med hänvisning till flera gamla inlägg om skandalmetoden som trots motbevis tilläts passera, via hot och utpressning.
Och man ba … lögndetektorer alltså. #facepalm.
Att håna tro på tomtar, troll och spöken i TV4+ har liksom gått an jämt, men den där jävla lögndetektorn har på något bisarrt sätt kunnat få om inte full så åtminstone viss legitimitet under decennier, i de mest upplysta sammanhang. Detta trots att det knappt krävs bevis om maskinens tillförlitlighet för att konstatera problem utan bara det simpla faktum att sanningen naturligtvis inte är mätbar genom en subjektiv uttolkares huvud och kropp. Det är lika vansinnigt som att tro på tjuvsenan i handleden på en snattare.
Först när tankeläsning är en möjlighet kan du verkligen skilja på sanning och lögn utifrån lögnarens huvud och ens då kommer man inte förbi chansen att lögnaren tror på allt själv.