Ojämställdhetens mest löjliga ansikte

Förra veckan dök en spännande och typ för mig snart aktuell fråga upp i Magdalena Ribbings etikettspalt i DN. En kvinna som skulle arrangera möhippa åt sin bardomsbästis frågade om det verkligen var tvunget att bjuda män till det hela bara för att blivande brudens närmsta vänner råkade vara snubbar.

“Vi som ordnar är överens om att en möhippa är en dag för tjejer och tycker väl snarare att hennes manliga kompisar kan få bli inbjudna på brudgummens svensexa där de kan få vara grabbiga ifred. Det heter ju trots allt MÖhippa och att ta med sig killar på en sådan tillställning känns väldigt udda. Ingen av oss andra skulle vilja ha killar på vår möhippa”, skriver hon, och det är så in i helvete retarded.  Så män måste alltså vilja vara grabbiga, de kommer vara garanterat grabbiga på alla bröllopsrelaterade förfester och de känner sig bekväma med att hänga med brudgummen som de kanske inte ens känner det minsta – för att de är “grabbar”? De kommer grabba upp eran brudiga tillställning?

Magdalena Ribbings svar är lite underhållande slingrigt på nivån att man ser henne skruva på sig bakom bokstäverna för att få fram vad hon helst vill utan att dra på sig några upprörda PK-röster som till exempel min. Hon lyckas väl egentligen, eftersom hon förstås i sammanhanget “gammal skitetikett” har rätt och kommer ganska långt på det.

Med hänvisning till tradition är det ju fel att ta med män och eftersom bruden faktiskt inte heller ska lägga sig i enligt traditionen så kan hennes vänner göra som de vill. Fair enough, om man vill hålla på traditioner för sakens skull, och om att “inte lägga sig i” också betyder att få en egen möhippa som inte ens känns relevant bara för att vännerna skiter i vad man vill. Man får väl välja sin tradition, men vad jag ser igenom detta kan vi inte tvista om. Det här är samhället:

Män och kvinnor är inte vänner, ska inte vara vänner. Vi ska leva och umgås homosocialt och knulla heterosexuellt. 2010 ska vi fortfarande markera detta genom ritualer oavsett hur verkligheten omkring oss ser ut. Det är lika delar tragiskt och löjligt.

För mig personligen blir det svårt att protestera om “killgänget” som jag varit vän med sen jag var barn kommer bara de på en svensexa för mig, för visst har vi en speciell relation och mina närmsta kvinnliga vänner är inte riktigt från samma hörn av umgängeskretsen. Då kanske man får låta två gäng släpa iväg en på fyllepinsamheter jag helst slipper. Men jag säger detta nu till er som förmodligen kommer arra svensexa i sommar: Fuck you rakt åt helvete och riv inbjudningskortet om ni dyker upp och medvetet exkluderat kvinnorna som står mig nära.

(Tur att jag har vänner som är bättre än så.)

– – –

Förresten. “Det heter MÖhippa”? Möhippa är en hippa för mön, inte för möer i allmänhet. Ens om ordet skulle ha betydelse blir det fail. Retard.

This entry was posted in public announcement, seriöst, vardag and tagged , . Bookmark the permalink.

10 Responses to Ojämställdhetens mest löjliga ansikte

  1. Pingback: Twitter Trackbacks for Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Ojämställdhetens mest löjliga ansikte [paparkaka.com] on Topsy.com

  2. Malinka says:

    Vafan, för vem är möhippan/svensexan? För bruden/brudgummen eller för de snorkiga kompisar som vill göra nåt kuuuul?

    Mina möhippefixare tyckte inte egentligen att mina killkompisar skulle vara med, men eftersom (då) blivande maken varit mycket noga att lista dem bland dem som skulle kontaktas, var de tvungna att inkludera dem. Fast de fick inte vara med på riktigt.

    Så jag blev hippad av ett gäng tjejer som jag träffade rätt sällan, medan de kompisar som jag verkligen umgicks med dök upp efter många timmar, precis när jag gett upp. Blev desto gladare då, å andra sidan. ;-)

  3. Pojkfröken says:

    Om nu två killar gifter sig, får inga tjejer alls komma då? Göva skönt.

    Själv är jag fascinerad över hur alla med sunda åsikter i bekantskapen ändå i sista sekund köper konceptet och ba “går med” på könssegregerade sista-kvällen-i-frihet-fester from hell.

    Varför inte ha en gemensam svennehippa med brödens vänner? Vad säger att man inte får instruera sina vänner innan de går loss på könsfestarrangemang? Om man är normalt funtad kan man vara sig själv och festa tillsammans utan att det ska bli *spänningar mellan könen* och *regeringen spänner onda ögat i en när man tittar lite för länge på brudtärnan*.

    Pojkfröken – soon to be married as well, och fan ta den som inte tar med mig på strippklubb kvällen innan

  4. Sanna says:

    Jag kommer.

  5. Sanna: det hoppas jag! du kanske får bossa till och med.

  6. T-Anna says:

    Jag vet! Jag skrev om det med, herregud, mest tycker jag synd om den stackard bruden som har en så in i helvete korkad kompis.

  7. Ja herregud vad hjärndött! När en nära vän till mig skulle gifta sig fick inte jag komma på svensexan..jag skulle tydligen dyka upp, betala för och hjälpa till att fixa möhippan för hans kommande fru istället. Hon som jag då ungefär känt i ett år…Jag var skitbesviken och skyllde på huvudvärk och gick hem tidigt…De hade skitkul på svensexan…buhu…

  8. E says:

    Hehe…ja herregud vad det där känns “Hej 1800-tal”!

    Skulle hålla hippa för en nära barndomsvän i somras och medarrangörerna, som jag i övrigt tycker mkt om, och som är jävligt mkt mer uttalade PK-feminister än vad jag någonsin varit, tyckte att det var skittrist av mig att bjuda in brudens manliga vänner och dessutom vägra manliga strippor (jag känner bruden väl, vi har talat om önskemål kring hippor/sexor i andra sammanhang och dessutom är det väl för i helvete den blivande brudens/brudgummens dag, inte uppvaktarnas? Och pardon me, men strippor, oavsett kön, känns ju bara så jävla trött…lika lattjo som att iförd rosa slöja tvingas klippa tvättrådslappar fr främmande mäns kalsonger inför fnissande “väninnor” m varsin cider i näven).

    Märkligt hur människor ofta missar i vardagshyffs (tex vanlig jävla hänsyn) men samtidigt blir grymt nogräknade när det kommer till fullständigt överflödiga och uråldriga etikettsregler!

  9. Strippor är ju en knepighet för sig. Jag har inte något automatiskt emot den typen av objektifiering, men den ciderdrickande “revansch”-grejen à la Ladies Night är verkligen allt annat än utmanande av könsroller vad man än inbillar sig.

  10. Tanja says:

    Jag har en god vän vars bröllop jag sjukt gärna vill gå på, när han gifter sig om typ tjugo år. Han tycker av diverse anledningar att jag inte ska på hans svensexa. Så jag har annonserat att jag tänkte gå runt det genom att arrangera hans möhippa. Men allt är på skämt- och tjugo år in i framtiden-nivå, förstås.

Comments are closed.