Ojämställdhetens mest löjliga ansikte

Förra veckan dök en spännande och typ för mig snart aktuell fråga upp i Magdalena Ribbings etikettspalt i DN. En kvinna som skulle arrangera möhippa åt sin bardomsbästis frågade om det verkligen var tvunget att bjuda män till det hela bara för att blivande brudens närmsta vänner råkade vara snubbar.

”Vi som ordnar är överens om att en möhippa är en dag för tjejer och tycker väl snarare att hennes manliga kompisar kan få bli inbjudna på brudgummens svensexa där de kan få vara grabbiga ifred. Det heter ju trots allt MÖhippa och att ta med sig killar på en sådan tillställning känns väldigt udda. Ingen av oss andra skulle vilja ha killar på vår möhippa”, skriver hon, och det är så in i helvete retarded.  Så män måste alltså vilja vara grabbiga, de kommer vara garanterat grabbiga på alla bröllopsrelaterade förfester och de känner sig bekväma med att hänga med brudgummen som de kanske inte ens känner det minsta – för att de är ”grabbar”? De kommer grabba upp eran brudiga tillställning?

Magdalena Ribbings svar är lite underhållande slingrigt på nivån att man ser henne skruva på sig bakom bokstäverna för att få fram vad hon helst vill utan att dra på sig några upprörda PK-röster som till exempel min. Hon lyckas väl egentligen, eftersom hon förstås i sammanhanget ”gammal skitetikett” har rätt och kommer ganska långt på det.

Med hänvisning till tradition är det ju fel att ta med män och eftersom bruden faktiskt inte heller ska lägga sig i enligt traditionen så kan hennes vänner göra som de vill. Fair enough, om man vill hålla på traditioner för sakens skull, och om att ”inte lägga sig i” också betyder att få en egen möhippa som inte ens känns relevant bara för att vännerna skiter i vad man vill. Man får väl välja sin tradition, men vad jag ser igenom detta kan vi inte tvista om. Det här är samhället:

Män och kvinnor är inte vänner, ska inte vara vänner. Vi ska leva och umgås homosocialt och knulla heterosexuellt. 2010 ska vi fortfarande markera detta genom ritualer oavsett hur verkligheten omkring oss ser ut. Det är lika delar tragiskt och löjligt.

För mig personligen blir det svårt att protestera om ”killgänget” som jag varit vän med sen jag var barn kommer bara de på en svensexa för mig, för visst har vi en speciell relation och mina närmsta kvinnliga vänner är inte riktigt från samma hörn av umgängeskretsen. Då kanske man får låta två gäng släpa iväg en på fyllepinsamheter jag helst slipper. Men jag säger detta nu till er som förmodligen kommer arra svensexa i sommar: Fuck you rakt åt helvete och riv inbjudningskortet om ni dyker upp och medvetet exkluderat kvinnorna som står mig nära.

(Tur att jag har vänner som är bättre än så.)

– – –

Förresten. ”Det heter MÖhippa”? Möhippa är en hippa för mön, inte för möer i allmänhet. Ens om ordet skulle ha betydelse blir det fail. Retard.