Skräp

Gårdagens nattahärj inleddes alltså genom att jag satt och läste i mitt gamla bloggarkiv från tiden jag skrev utan bloggverktyg direkt i textfiler. De sidorna är lite jobbiga att länka till och ingen läser dem utom jag och eventuella stalkers. Därför vill jag lyfta fram en bra text jag hittade igår för att ge den större publik.

– – –

Skräp fascinerar mig. Inte sopor alltså, skräp, snorbilliga produkter av olika slag som redan vid tillverkningen egentligen är värdelösa, förutbestämda att gå sönder vid nästa användning. Halva ÖB:s sortiment, leksaker sålda från gatan, alla de där skumma iPod-klonerna som likaledes skumma importörer kränger på Tradera, matvaror som smakar papp. Många sorter finns det.

Det intressanta är helt enkelt vad är tanken, och ännu mer, hur kan de med skådespelet? De vet ju mycket väl på fabriken att det är skit de producerar, men ändå lägger de bara upp en skön sovjetkuliss, eldar lite hö i skorstenarna och skriver Mp3 av iPod nano-typ, 10GB, fler finesser än orginalet! i produktbeskrivningen. Eller sånt där 10-spännsvin som egentligen inte borde heta vin ens men som ändå säljs och dricks över hela Europa (och världen antar jag), och även om det inte kostar 10 spänn, eller ens finns lika hemska sorter på svenska systemet har vi garanterat motsvarigheter som ses ner på på samma sätt. Vem har odlat, skördat, trampat det och tänkt fy helvete, men vi säljer det ändå?

Visst, där kanske det finns ett samhällstänkande åtminstone, billig fylla för ungdomar och alkisar, men man ska ändå sitta där och skriva lockande text på tetran och sälja in den till distributörer och låtsas som att det man har är classy shit. Jag vet att du vet att jag vet att du vet att jag snackar skit, och tvärtom, men låt oss inte tala om det.

Eller andra intressanta saker, som all spam som uppenbarligen måste dra in en jävla massa pengar eftersom den fortsätter finnas. Vilka är alla idioter som går på det? Nån måste ju göra det för att det ska funka.